Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvåkammarriksdagens professorer
kunskapsprofessorn Rudolf Kjellén 1906/08.1 De båda
universitetsstäderna tillämpade under majoritetsvalens tid ganska skilda
system. I Uppsala rådde en oavbruten akademisk succession;
blott när staden ett par perioder förfogade över två mandat fick en
ingenjör ett av dem, ocli Millqvist talar därför också i »Andra
kammarens män 1900—1902» om Uppsalas »under akademistaten
sällsynt förslavade bandels- ocli Ii an tve rkskar». För Uppsala
sutto: Sigurd Ribbing 1867/72, lians filosofiske vederdeloman
akademiadjunkten F. G. Afzelius 1873/75, Herman Rydin 1876/78 och
1882/90, nationalekonomen, sedermera ecklesiastikministern och
justitierådet C. G. Hammarskjöld 1879/81 samt historikerna
Simon Boëthius 1891/02, Harald Hjärne 1903/08 och Nils Edén från
1908; sedermera har Uppsalalänet bortsett från kortare avbrott
uppehållit den akademiska representationen, förutom Edén genom
Georg Andrén (då docent), Nils Wohlin, Vilh. Lundstedt och Åke
Holmbäck. Lund däremot valde under majoritetsvalens period
blott två gånger professorer: botanisten J. G. Agardh 1867/72 och
straff rätts juristen J. W. Thyrén 1909/11; sedermera har endast
Clas Lindskog ocli docenten A. Thomson företrätt det sydsvenska
universitetet i andra kammaren.
Vill man med några ord kommentera de uppräknade
akademikernas betydelse, faller det genast i ögonen, att
samhällsvetenskaperna till en början voro jämförelsevis fåtaligt representerade.
I andra kammaren befunno sig naturvetenskapsmannen och
medicinarna så gott som hela tiden i flertal, ocli det dröjde
egentligen till rösträttsstriderna fr. o. in. 1890-talet, innan man kan
iaktta en mera systematisk strävan främst bland de konservativa
ocli moderata att förstärka kadrerna med spetsarna i de politiska
vetenskaperna.
Av samhällsforskarna före systemskiftet under tullstriden
utövade några ett betydande inflytande. Den månglärde, strängt
konservative men kanske alltför självmedvetne J. J. Nordström
nådde visserligen i den nya första kammaren aldrig samma
dominerande position som tidigare i prästeståndet; hans anföranden
utgjorde likväl något av de värdefullaste och lärorikaste, som i
kammarens protokoll bevaras, och kammarens förlust genom hans
dödsfall kan svårligen ersättas, yttrade P. von Möller i det
biografiska arbetet »1867 års första kammare». Den för sin fintlig-
1 Viktor Bydberg blev först efter sin korta visit i riksdagen på 70-talet
professor.
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
