Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Kyrkornas ord till tiden. Av Å. V. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
göra kyrkan betydande tjänster i arbetet på att nå fram till en rätt
tolkning av Skriften, under förutsättning att den icke förvägras den
frihet, som den behöver för att genomföra sitt verk». Motsättningarna
inom denna sektion gällde tydligen främst uppfattningen om den
kyrkliga traditionens auktoritet.
Beträffande »De heligas samfund», där särskilt den
grekisk-ortodoxa Maria- och helgonvördnaden vållade svårigheter, och »Ämbete
och sakrament» gingo meningarna i sär. I den sistnämnda sektionen
yppade sig ständigt oanade svårigheter. Bl. a. måste man från svensk
sida anmäla, att dopet icke här som på andra håll är nödvändigt för
tillhörighet till kyrkan. Även beträffande nattvarden, sakramentens
giltighet och ämbetets karaktär rådde så skilda meningar, att de
bestämda ekumeniska deklarationerna äro ganska få.
Det viktigaste beslutet i Edinburgh torde emellertid vara av
organisatorisk natur. Här liksom i Oxford beslöt man nämligen uttala
sig för att de båda ekumeniska huvudrörelserna i fortsättningen böra
sammanknytas genom ett gemensamt organ, kallat Kyrkornas
Världsråd, som skall bli ett officiellt organ för kyrkornas enhetsarbete och
kunna samarbeta med andra kristna internationaler, t. ex.
Missionsrådet, Studentvärldsförbundet, K. F. II. M. m. fi. Båda konferenserna
valde representanter i en kommitté, som nu har saken omhand och
som säkerligen kommer att låta den efterlängtade planen bli
verklighet. Genom ett sådant Världsråd skulle utan tvivel den
ekumeniska kyrkans röst till tiden höras starkare, och möjligheterna till ett
vägledande ord i de timliga frågorna ökas.
Med den sidan av den ekumeniska gärningen sysslade kyrkomötet
i Oxford. Och de budskap, som utgingo därifrån, äro sannerligen
värda att läsas och övervägas, inte bara av alla kristna utan också
av dem, som överhuvud intressera sig för tidens lyten och vilja
medverka till deras avhjälpande.
»Termen ’internationell’», heter det i Femte sektionens rapport om
»Den allmänneliga kyrkan och staternas värld», »innebär nödvändigt
ett accepterande av mänsklighetens uppdelning i skilda nationer
såsom ett naturligt, om än icke slutgiltigt, tillstånd. Uttrycket
’ekumenisk’ hänför sig till det sätt, på vilket kyrkans faktiska enhet
kommer till uttryck i historien. Den ena beteckningen utgår från
söndringens faktum, den andra från den faktiska enheten i Kristus.»
Därmed är skillnaden angiven mellan kyrklig ekumenik och allt annat
internationellt samarbete. Det senares utövare ha nu måst lämna
pretentionen att representera »mänskligheten», och de samlas — vilket
ändamål deras samvaro än har — i allmänhet just såsom engelsmän,
kineser, svenskar. Kyrkornas delegater överlägga icke om en enhet
eller ett samgående, som de själva finna lämpligt eller nödvändigt,
utan de söka finna den enhet, som var till före dem själva.
Politikerna, juristerna, konstnärerna, vetenskapsmännen söka jämka
samman det särpräglade till en syntetisk enhet, de kristna leta sig genom
det individuella tillbaka till den organiska enheten.
Därför har kyrkan ett ord att säga till tiden. Därför blir hennes
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
