Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
att de med mig djupt skulle känna, att steget då trots allt var
enkelt! Det var för att tala uppriktigt och med Gripenberg när
man väl stod i ledet efter ali viljans ocli hjärtats oro för
Finlands sak
»liksom att kasta av
allt tungt som själen tryckt
och dränka i ett vredgat hav
allt gammalt, fult och styggt.
Det kändes som att lägga bort
sin gamla, slitna själ
och tänka enkelt, klart och kort
och vara sund och hel.
Det var att vilja endast ett,
blott det som plikten bjöd.
Det var så enkelt, skönt och lätt,
när krigstrumpeten ljöd.»
En och annan tyckte väl också då, att det låg något av en
allmängiltig lösning och levnadsvisdom i detta, som vrakade allt
gammalt krångel. Så kunde det kännas inför den klart fattade
uppgiften, som förestod, och i det, lägets spänning. Den
förenklingen är kanske knappt begriplig mer inför den krävande mängd
av möjligheter, hänsyn och svårigheter, som hör freden i allmänhet
och särskilt dessa års ansvarstyngda och komplicerade
avgöranden till. Där fordras det alldeles andra insatser av mångsidigare
besinning och tålamod. Just därför — det må sägas med
eftertryck och ansvar inför minnet — just därför känns tomrummet
efter dem jag nämnde nyss och många fler med dem så stort, så
svårt att fylla för oss, som kände dem och såg dem, deras mod,
deras vilja och deras offer i Finlands sönderskjutna byar ocli
snöiga backar 1918. Vi andra, som blevo kvar i mornarnes
styrke-besked efter stridsdagarne, vi måste ju ofta säga oss: ståtligt
skulle dessa kamrater ha gått sin bana framåt och fortsatt, vad
de fattade som fosterländsk landstormsplikt, i fredens tjänst, i
vård av den lag, de nyss visste sig lia velat försvara med
redbaraste mod, i historisk forskning och — kanske också — i rastlös
marsch framåt i politiken, i militär tjänst av skilda grader och i
andra yrken.
Jag kan ej följa dessa led dag för dag. Blott några data från
deras omkring två månader i fält skall jag här erinra om för att
giva de ord, som nu sagts, något av deras bakgrund i handling.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
