Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Svenska Brigaden ocli Tammerfors
stunder höll». Stridsdar, sorgedar och mellandar med allt det
skärande, det vilseförda och ansvarslösa i denna revolt mot Finlands
lagliga regering och riksdag — hur trädde det ej fram i minnet
denna för mig oförglömliga minneskväll bland vänner och
studenter vid Aura. — Jag mindes tåget ned emot fronten den 26 mars
1918! Inne i vagnen en glödhet järnkamin. Lille S. sitter och
spelar munspel tyst, försjunken för sig. Olof Palme ordar bra och
begeistrad. Nu börjar sång i en vrå. Det mörknar. Britsar läggas
ut ocli under mycket stoj och någon träta somnar man vid en
lyktas fladdrande sken. Eller tjugo dagar senare efter striderna vid
Tammerfors! Larmkvarter i Lembois, i folkets hus med ljusets
kentaurer i kamp målade på väggarna och en målning av en röd
fana i en dunge. Man sjöng vid brasskenet, man åt upp det bästa
man hade kvar, för att det ej skulle falla i orätta händer. Lille
S:s munspel kom fram. Bolfs »Barndomshemmet» hörde till
repertoaren. — Och när man kom in på, vad som fört denna skara
ut i denna strid, de berättigande, ja befallande tankar, som bjudit
oss, om ock i menig ställning, att gripa efter »händelsernas
roder» — tolkades orden då ärligt ocli rätt av de ord, jag nu efter
20 år åter hördes uppläsas? Kamraterna passerade revy — ocli
jag svarar lugnt ja, fast minnet samtidigt genljuder av olika
tonfall och mer genomtänkta eller mer enkelt sagda och tänkta ord.
Och dessa 37, som stupade, om de voro här i kväll! Vad skulle
ej Olof Palme ha haft att ge av kraft och mod just åt den unga
skara, som jag nu tjugo år efteråt såg omkring mig i Åbo. Med
ali hans livslust, hans djupa ansvarskänsla och eldiga strävan att
verka och vinna — hur stor var ej den uppoffring, han ansåg sig
skyldig att vedervåga, då han drog i fält. Bennich Björkman, vår
tappra kapten, som låg där i björkdungen rak och lugn i sin
svenska kappa! J. B. Siewers från Uppsala, som lång och ljus
sprang genom vinande kulspruteeld för att skaffa de sina hjälp
den 3 april! Och bland de andra tappra, som stupade kring honom
på den plats i Tammerfors, där nu minnesvården över Svenska
Brigaden står — vad skulle Stedingk ha blivit, om ban fått leva
över sitt sjuttonde år? Gunnar Jägerskiöld, bland de stupade på
finsk trupp Nils Fehr, och Bakke, som sedan dog så ung — vad
skulle de alla ha haft att säga just till dessa studenter av år 1938?
I sanning — väl hade man behövt deras mod och tanke vid de
farliga steg i villsamma spår, som dessa dagars ungdom och ej
minst svensk ungdom i Finland har att våga och taga. Jag vet,
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
