Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - När Litauen måste falla undan för Polen (Vilnafrågan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
för den litauiska stormakten under medeltiden, men som numera är
starkt språkblandat — utgingo de första självständighetssträvandena
vid världskrigets slut. I Vilna proklamerades den litauiska statens
oavhängighet under presidium av statsmän, som ännu i dag leda
nationens öden, såsom Smetona och Tubelis. I fredsfördraget med Sovjet
tillerkändes Litauen sin forna huvudstad, vilken efter polackernas
fördrivande av de sovjetryska trupperna överlämnades till Litauen.
Efter Sovjets nederlag mot Polen ryckte de polska trupperna an och
hotade den litauiska besittningen av Vilna. För att undvika öppna
fientligheter uppdrog man demarkationslinjer, vilka dock gång på
gång kränktes av polackerna. Suwalkifördraget 1920 lämnade Litauen
temporärt i besittning av det omstridda området. I direkt strid med
fördraget lät Polen två dagar efter fördragets undertecknande
besätta staden och området genom general Zeligowskis bekanta kupp.
Denna »seandale international», för att begagna Balfours ord i
folkförbundet, ledde till att Litauen avbröt alla diplomatiska och
kommersiella förbindelser med fördragsbrytaren, varjämte alla
kommunikationer även i fråga om post, telegraf och telefon upphörde.
Senare ha otaliga försök gjorts att komma till rätta med
problemet såväl i form av direkta förhandlingar som genom N. F:s och
stormakternas bemedling. Det avgörande, som ambassadörskonferens
fattade 1922, gick Litauen emot men var snarare dikterat av
politiska motiv och lämnade rättsfrågan utanför. Av stor betydelse för
denna var det utslag, som Haagdomstolen avkunnade 1931 på
anmodan av N. F. Härvid erkändes Litauen rätt att vägra att upptaga
några som helst förbindelser med Polen, förrän rättskränkningen
gottgjorts. Någon möjlighet att få hela tvisten hänskjuten till
Haagdomstolen fanns icke, då Polen vid undertecknandet 1931 av den
fakultativa klausulen uttryckligen hade gjort ett förbehåll för sina
mellanliavanden med Litauen.
Det var i en fast tillförsikt till sin rättvisa sak, som den litauiska
statsledningen vidhöll sina anspråk på Vilna. Den forna
huvudstadens återförening med moderlandet har utgjort ett verkligt
slagnummer i diktaturregeringens politik. Dagen för Zelikowskikuppen, den
9 oktober, har i alla dessa år firats som en nationell sorgedag. En
väldig organisation mod omkring 100,000 medlemmar har i tal och
skrift propagerat för Vilnaterritoriets återlämnande. Ännu så sent
som i den i år antagna nya författningen har uttryckligen fastslagits,
att Vilna är landets verkliga huvudstad. Och sedan 1920 har Litauen
låtit landsvägarna oeh järnvägslinjerna nere vid gränsen fritt få
växa igen.
Den fullständiga isoleringen från Polen torde icke enbart varit av
ondo för Litauens självständiga utveckling. Frågan är, om Litauens
spirande nationella kultur skulle kunnat motstå trycket av det polska
kulturinflytandet, som har starka rötter från unionstiden och även
i den icke obetydliga polska minoriteten inom landets gränser. I
detta fall hade kanske en nära vänskap varit mer riskabel än den
tills nu rådande fientliga stämningen. Det var säkerligen en instink-
•301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
