Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Englands finanser - När Litauen måste falla undan för Polen (Vilnafrågan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
kan detta procenttal approximativt uppskattas till 20112. Utgifterna
för statsskulden uppgingo under förkrigsåren till 1—2 % av
nationalinkomsten, under etterkrigsåren fram till 1932 till 8—9 % och
därefter, sedan de stora konverteringsoperationerna nedbringat
kostnaderna för skuldens förräntning, till 4—5 %. Försvaret krävde före den
nu pågående upprustningsperioden och bortsett från själva
krigsåren omkring 3 % av nationalinkomsten. För budgetåret 1937—38 hade
denna siffra stigit till 5 % och för 1938—39 kan den uppskattas till
närmare 7 %.
Staten torde sålunda se sig nödsakad att under finansåret 1938—39
genom beskattning eller genom lån lägga beslag på omkring en
femtedel av hela nationalinkomsten. Detta har under fredstid endast
inträffat en gång tidigare, nämligen under depressionsåret 1932—33, då
nationalinkomsten nådde sin bottenpunkt och arbetslöshetshjälpen
ki’ävde stora summor. Inkomstskatten utgick då liksom närmast
föregående och efterföljande år med 5 s. per pund. De två finansåren
1934—36 behövde endast 4 s. 6 d. per pund uttagas i inkomstskatt, men de
följande två åren höjdes denna skattesats så att den för det sist
förflutna finansåret åter uppgick till 5 s.
Om upprustningen under de närmaste åren fortgår i ungefär samma
takt som hittills och om en fortsatt konjunkturnedgång minskar
skatteunderlaget och framtvingar ökade utgifter för arbetslöshetens
mildrande, komma de statsfinansiella svårigheterna i England säkerligen
att bliva mycket stora. Av de tre utvägar, som i så fall synas
möjliga för att komma förbi dessa svårigheter, nämligen nedskärning
av utgifterna, skattehöjning och upplåning, torde den sistnämnda
vara den, som erbjuder det minsta motståndet. Men en dylik utväg"
innebär givetvis ej någon verklig lösning av budgetproblemet, utan
endast en möjlighet att skapa ett mer eller mindre långvarigt
uppskov med denna lösning.
I stället för att beträda förhandlingsvägen ha
dagens stormakter i två fall med ett
blixtsnabbt och bedövande slag gjort upp sina mellanhavanden mod
svagare grannar och ställt eventuella medintressenter inför ett
fullbordat faktum. Tyskland har tillämpat metoden gentemot Österrike och
Polen gentemot Litauen. Polen spelade i Vilnakonfliktens senaste
fas ett högt spel, som för några dagar drev Europa till randen av
en katastrof, men lyckades ta hem det.
Vilnakonflikten går tillbaka ända till de båda rivaliserande
staternas pånyttfödelse vid världskrigets slut. Vad Litauen beträffar, måste
det kämpa för sin frihet icke blott mot Ryssland utan även mot Polen,
som krävde återupprättandet av 1772 års gränser och därmed också
den för Litauens politiska och andliga oberoende fördärvbringande
unionen. Endast med vapenmakt kunde Litauen värja sig mot de
polska aspirationerna, och ofta kom det till väpnade
sammanstötningar i omstridda gränsområden. Från Vilna •— som grundades av
den litauiske storfursten Gediminas år 1322 och som blev huvudstad
•300
När Litauen måste
falla undan för Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
