Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1938 - Brittiska imperiets försvarsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor-
med fog: fråga sig, vilka band hålla de geografiskt så separerade
riksdelarna i Brittiska Imperiet knutna till Storbritannien och
förhindra sådan separation mellan moderland och kolonier, som
inleddes av det forntida Kartago från moderlandet Fenicien.
Här skall inget försök göras att reda upp alla de trådar, som på
skilda områden av människors och staters liv knyta »the Dominions»
samman med Storbritannien. Man torde komma sanningen nära
med ett konstaterande av att fogarna i den brittiska
statsbyggnaden i första hand äro konstruerade för och bäst hållas i
funktionsdugligt stånd under ett sådant tillstånd på jorden, som närmast
kan betecknas med fred, samförstånd och handel.
Utan tvekan måste den nuvarande oron med oväderscentrum och
aktiv landhunger samtidigt på tre håll i världen skapa en situation,
som på det högsta oroar den starka, men aldrig tillräckligt starka
centralkroppen i det brittiska världsväldet. Även om de skilda
delarna av imperiet ha en långt driven självstyrelse, så äro de i
för-* svarshänseende — främst ifråga om imperiets praktiskt taget helt
centraliserade sjö- och luftstyrkor — i huvudsak beroende av
Storbritannien. De hålla en kedja av baser utsträckt över världen för
de angivna stridskrafterna men ha eget försvar endast för att i
bästa fall kunna försvara sig tills hjälp hinner anlända. Detta är
ur viss synpunkt en styrka för Storbritannien, men kan bliva en
svaghet, som genom utomstående makters våldspolitik kan leda till
imperiets beskärning. Ett dylikt hot står just nu så nära
förverkligandet som tänkbart.
Vilket oroscentrum är farligast för det Brittiska Imperiet: det i
Centraleuropa, i Medelhavet eller i Fjärran Östern. Man är frestad
att svara, att intet enskilt av de tre behöver allvarligt rubba
världsväldets lugn, men väl att kombinationen av de tre kan innebära en
katastrof. Febrilt arbetas nu på engelska varv och i industrier för
att bringa upp imperiets centralförsvar till sådan styrka, att
Östern-(inbegripet Australien) och Medelhavsintressena samtidigt skola
kunna skyddas. Detta innebär, att en hel slagflotta och motsvarande
flygstridskrafter skola kunna baseras i Östern och en annan
slag-ilotta i Medelhavet. Om ungefär 3 år kan detta vara möjligt — men
då återstår icke mycket för att skydda imperiets centralkropp,
Storbritannien. Det förefaller naturligt, att imperiets intressen i Östern
och Medelhavet väga tyngre än dess intressen i Centraleuropa, och
att politiken rättas härefter.
Världens oro hotar i första hand det brittiska världsväldet, och
dess bestånd är för Storbritannien viktigare än många europeiska
staters. När kraften ännu icke räcker till för imperiets försvar inom
tvenne starkt hotade och viktiga områden nödvändiggör detta, dels
att genom allianser, främst med U. S. A., stärka periferien, dels att
genom eftergifter eller passivitet på den centraleuropeiska fronten
undanröja hotet mot centralkroppen, om denna för
koncentrationerna i Östern och Medelhavet blottas på kraft. Detta är nuläget,
och d^t är värt begrundan ur olika synpunkter även i vårt land.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
