Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1938 - Kring riksdagsouverturen - Konstantin Päts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor-
tiken samt i dess öppna förord för ett utbyggande och fördjupande
av det nordiska samarbetet. I den centrala frågan: Sveriges
förhållande till folkförbundet, svävade han mera på målet. Endast så
mycket är tydligt, att han f. n. icke hyser ens en tanke på att Sverige
skulle nödgas diskutera ett utträde. Även om han förlorat tron på
det kollektivistiska systemet har han ej förlorat tron på Genève.
Han måste dock veta, att folkförbundet ej behöver så många törnar
till för att nationen skall stå splittrad i denna livsfråga.
Regeringens beredvillighet i år att lystra till kraven på en
förstärkning av luftvärnet har utlöst mycken tillfredsställelse. Man
kan endast beklaga att denna självövervinnelse ej inträffade ett år
tidigare, varigenom luftvärnskanonernas slutlevererande ej skulle lia
behövt dröja ända till 1941. Och med utgångspunkt från detta
talande exempel har man svårt att förstå statsministerns logik, när
han för i år avvisade tanken på ett regeringsförslag angående
flottans ersättningsbyggnad med argumentet, att ett år förr eller senare
ej skulle betyda så mycket, eftersom byggandet ändock toge flera år
i anspråk. Kan det vara statsmannamässigt att i denna tid så
lättvindigt avfärda detta försvarskrav’?
Konstantin
Päts.
Författningsutvecklingen i Estland är särskilt i ett
hänseende anmärkningsvärd för att vara i vår tid. Efter
fyra års diktatorialt tillstånd har Estland sökt återgå till
folkstyrelse, visserligen icke i de gamla ultrademokratiska formerna men
ändock med folkvald president, folkrepresentation, maktfördelning
och — i särskilda fall — referendum. Den 18 augusti 1937
promul-gerades den nya konstitutionen, varvid riksföreståndaren
Konstantin Päts på Kadriorg högtidligen förlänade konstituantens
medlemmar den till åminnelse av dagen präglade författningsmedaljen.
Nyårsnatten trädde författningen i kraft, hälsad av illumination,
kanonsalut, högtidstal och fosterlandshymnen. Päts själv, gripen
av ögonblickets historiska betydelse, talade om att Estland för fyra
år sedan var liksom ett sjukt barn, som man med våld måste föra
till sängs, tills feberanfallen gått över och det åter kunde gå självt.
Hans diktatur har otvivelaktigt uppburits av en övervägande
folkmening, och vid det i höst förestående presidentvalet — de nya
kamrarna, av vilka presidentkandidater skola nomineras, väljas snart
— är det knappast att vänta, att någon annan estnisk politiker kan
fördunkla Päts’ stjärna. Det skulle ej ens förvåna, om »Vana Päts»
(gamle Päts) blir Estlands förste president utan folkval; enligt
författningen behöver nämligen val ej anordnas, om de tre
nominerings-korporationerna, d. v. s. bägge kamrarna och en för ändamålet väld
kommunal representation, vardera med 3/s majoritet uppställa en
och samma kandidat. Den man, som under dessa fyra år med
imponerande kraft och samtidigt stor saktmodighet fört Estland över
det virrvarr, som »frihetskämparnas» ingripande i politiken för
några år sedan framkallade, och som härunder vid sidan av sin
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
