Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Utrikesnämnd eller utrikesutskott? Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrikesnämnd eller utrikesutskott?
kungadömet varit att vänta, hade 1617 års idéer på en viktig
valplats hemburit segern över sina medtävlare av 1723.
Oväsentligt är härvid icke att den man, under vars ledning det liberala
programmet fördes i hamn, i sin ungdom givit den positiva
framställning av 1617 års RO, mot vilken ovan med lätt hand
polemiserats. Större betydelse, när man vill förklara, huru liberalerna
velat gå fram i spår, som bort förskräcka, har dock, att de handlade
under det intryck, vår nuvarande konungs sätt att leda
hemliga utskottets förhandlingar efterlämnat. Hans lojalitet hade
varit för stor för att han såsom ännu Oskar I skulle velat fortsätta
gustavianska arbetsmetoder och via utskottet vinna inflytande
över plena. Detta hade fått lov att fungera som kontrollinstitut.
Hans realitetssinne hade också visat sig för starkt, för att konungens
uppträdande i utskottet skulle, som fallet varit ännu under Oskar
II, taga gestalt av ett med öppningsceremonien å rikssalen
besläktat paradnummer. Så förledde de sista, om icke de första
intryck, tillämpningen av den gustavianska principen efterlämnat,
samma princips s. a. s. naturliga fiender till ett bejakande därav,
som måste förvåna.
Har då utrikesnämnden under de mer än femton år den redan
existerat tagit en sådan gestalt, att det finns skäl giva liberalerna
absolution för deras konstitutionella syndafall? Ingalunda. De
vittnesbörd, representativa män, som deltagit i dess arbete,
avgivit om densamma, visa, att den är samma andas barn som de
äldre författningsinstitut, till vilka dess härstamning letts
tillbaka. Den författningshistoriskt orienterade känner så väl igen
den kritik, för vilken den utsatts, att han ofrivilligt utropar de
gamla orden: intet nytt under solen.
Bäst framträda utrikesnämndens olägenheter i den expressiva
karakteristiken av densamma som en förgylld råttfälla.
Förgyllningen har, som riktigt anmärkts, konungen, om ock ofrivilligt,
bestått. Så stor social pondus har tydligen ännu i det tjugonde
seklet en svensk konung, att hans närvaro lägger en viss sordin
på de sexton nämndemännens röster. Mera betyder dock, att
sakkunskapen hos de statsråd, av vilka konungen regelbundet
eskorteras, enkannerligen ministern för utrikesärenden, är för
överväldigande, för att icke nämndens ledamöter, obekanta som de ofta
äro med ärendena, skola omedelbart falla till föga. Men därmed
ha de i förtid bundit icke blott sig själva utan också de partier,
som givit dem förtroendet. Med dem ha de tack vare sekretessen
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
