Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunalreformen i städerna
till stadsförvaltningen i den mån de styrde och bestämde, icke
längre såsom enbart tjänande och arbetande. Det organiska
sambandet mellan det offentliga arbetet och medborgarna löstes
sålunda mer och mer, och de mångahanda plikterna avlöstes
alltmer av en enda, den som uttrycktes på debetsedeln.
Denna förändring har varit en ofrånkomlig konsekvens av den
moderna samhällsutvecklingen. Nutidens förvaltningsuppgifter
äro för komplicerade ocli framför allt för omfattande för att
kunna lösas av den medborgerliga arbetskraften. Men det är av
vikt att fasthålla att det är någonting icke oväsentligt som
därmed gått förlorat. Det är av avgörande betydelse för ett
samhälles sundhet, att det allmänna lever i människornas sinnen, att
människorna äro medvetna om det samhälle de leva i. Ett
sådant medvetande höjer dem över deras egen privata intressesfär,
vänjer dem att oavlåtligen väga det allmännas krav mot de
enskildas anspråk. Men ett sådant medborgerligt medvetande kan
icke på ett bättre sätt hållas levande än genom offentliga
arbetsuppgifter, som giva åt den enskilde hans del — större eller mindre
— i ansvaret för det helas trivsel. Den minsta syssla i det
allmännas tjänst kan på ett märkligt sätt skänka lyftning åt en
människas liv. Man kan fråga sig om icke det medborgerliga
sinnelaget, den ansvarsmedvetna synen på allmänna
angelägenheter förlorat på att så mycket av de gamla banden brustit, att
människorna i så hög grad lämnats åt sina egna omsorger och
möta det allmänna nästan blott i skattekravets form.
Minnet av kommunalreformen kan giva anledning att uttala en
förhoppning, att det kommunala arbetet allt framdeles liksom i
gamla tider måtte kunna — ur alla klasser, ur alla partier — fostra
en elit av medborgare, som äro något mer än undersåtar, som veta
att i någon mån se samhällets problem ovanifrån, från det
allmännas synpunkt. Måtte det hålla vid makt den eviga och
ofrånkomliga sanningen, att samhället icke kan bestå utan medborgare,
som äro medvetna om plikter och ansvar mot det allmänna och
villigt hörsamma dess krav. Och måtte det alltjämt såsom i gamla
tider stå klart, att det krav, som staden och fosterlandet ställer
på medborgarna, först och sist går ut på att de skola veta att
under ömsesidig hänsyn samråda och samverka till gemensamt
bästa. Så, men endast så, kan det kommunala arbetet framdeles
såsom hitintills fostra ett fritt, i ordets djupaste mening
självstyrande folk.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
