Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Herlitz
lande skala står visserligen fast. Ingen tänker lios oss på att låta
varje stad gestalta sitt skatteväsen efter eget tycke. Men
sambandet mellan den statliga och den kommunala beskattningen har
blivit upplöst. Och därvid har den för äldre kommunalstyrelse
så karakteristiska tanken, att beskattningen icke blott skall rätta
sig efter förmågan, utan också efter olika skattdragares intresse,
betecknande nog, kommit till heders just i
kommunalbeskattningen. Jag erinrar särskilt därom, att den särskilda
fastighetsbeskattningen har sin grund i det särskilda intresse som för
fastighetsägarna anses vara förbundet med den kommunala
verksamheten. På ett ännu påtagligare sätt framträda liknande
tankar i do särskilda kostnader för gatuväsendet som
fastighetsägarna få bära. Och då städerna uttaga avgifter för gas, vatten
och elektricitet, som väsentligt överstiga deras egna kostnader
och bidraga till finansieringen av stadens utgifter i allmänhet,
sker likaledes en avvikelse från den likställighetsgrundsats, som
1862 sattes i högsätet. I vilken utsträckning på dessa vägar en
särbeskattning av vissa grupper av stadsmedlemmar skall äga
rum, det är för närvarande runt om i Sveriges städer en livligt
debatterad fråga. Diskussionerna erinra om dem, som i gammal
tid fördes om beskattningens rätta gestaltning.
Vi återvända till kommunalförordningen med en ny fråga.
Vad blev det av de många plikter, som vid sidan av
skatteplikten åvilade städernas befolkning?
Med avseende på dem bildar kommunalförordningen ingen
avgörande vändpunkt. Men småningom inträdde en förändring.
De ideella band som knutit stadsmenigheten vid det offentliga
arbetet lossnade efter hand mer och mer. Borgerskapet hade efter
näringsfrihetens genomförande 1864 icke på långt när samma
betydelse som förr. Det kom icke i fråga att kräva att den frie
näringsidkaren skulle driva sin näring såsom någon sorts allmän
tjänst. Tjänstemäns och kommunalarbetares arbete trädde
alltmer i stället för medborgerlig tjänst. De många
menighetsbestyren avvecklades mer och mer. Vad som stod kvar var
huvudsakligen den i kommunalförordningen reglerade skyldigheten att
mottaga val till stadsfullmäktige ocli motsvarande skyldighet i
avseende å andra liknande uppdrag. Det var sålunda egentligen
den skyldighet, med vilken ära och makt kunde följa, som hölls
vid liv. Det som blott betydde möda, arbete och kostnad försvann
för det mesta. Medborgarna kommo att stå i personligt förhållande
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
