Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - Irland kastar loss. Av E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
De Valera liar förstått att stegvis utsudda de prerogativ, som
England förbehållit sig i Londonfördraget. Den viktigaste
angreppspunkten för honom var den engelska generalguvernören; till denne
som konungens representant hade fristatens folkrepresentanter att
avlägga ed. Först avskaffades eden — sedan De Valera och hans
anhängare på grund av vägran att avlägga denna länge bojkottat
parlamentet — och i fjol, i samband med Dail Eireanns sanktion
av Edvard VIII:s avsägelse, avskaffades generalguvernörsämbetet.
Lika resolut och genom ett lika ensidigt beslut ströks det skadestånd,
som fastställts i Londonfördraget för de engelska landlordernas
avstående av sina reservaträttigheter. England svarade med ett
tullkrig; ännu existerar det icke någon tullunion mellan Irland och
England, men »coal-cattle pacts» ha träffats och reglera nu tullsatserua
för de bägge ländernas viktigaste exportvaror i mildrande riktning.
De Valera avskaffade vidare rätten att appellera från Irlands högsta
domstol till Privy Couneil i London. Denna senare åtgärd förlöpte
f. ö. utan motstånd och förtjänar ett par ords omnämnande.
Fristatens högsta domstol förklarade nämligen avskaffandet av
appellationsrätten för olagligt ocli vädjade själv till Privy Couneil.
Den senare institutionens utslag, avkunnat i juli 1935, innebar en stor
överraskning. Privy Couneil ogillade besvären genom att hänvisa
till den bekanta Westministerstatuten, som reglerar imperiets
federala problem. Enligt denna tillerkännas imperiestaterna en exklusiv
lagstiftningsrätt, även för det fall att en lag i ett domiiiionland skulle
strida mot »rikslagen». Statuten ger även, yttrade Privy Couneil
uttryckligt, den irländska fristaten rätten att upphäva
Londonfördraget, »och av denna rätt har fristaten gjort bruk».
De bägge viktigaste brittiska prerogativen har De Valera
emellertid ej förmått lösa fristaten ifrån. England äger fortfarande rätt att
försvara Irlands kuster och där upprätta stödjepunkter för sin marin,
ocli England har vidare, enligt principen »divide et impera»,
vidmakthållit uppdelningen av ön mellan fristaten och Ulsterprovinsen. I
bägge hänseendena har De Valera måst böja sig för den faktiska
verkligheten, d. v. s. Storbritanniens starkare maktposition.
Storbritannien, som under sin långa historia mer aktat på verkligheten
än yttre sken, har med undantag för tullkriget icke heller ansett sig
böra inskrida mot fristatens fördragskränkningar. Inför ett öppet
brytande med England har De Valera alltid ryggat tillbaka.
Inrikespolitiskt är De Valeras parti alltjämt det största. Gentemot
andra partier tillhopa liade det före valet en majoritet av 4 röster,
men valet den 2 juli i år eliminerade denna klena majoritet och gav
Fianna Fail blott lika många mandat som de andra partierna
tillsammans. Dail Eireanns nuvarande sammansättning är följande:
Fianna Fail 69; Cosgraves Union Irland 48; arbetarpartiet 13;
andra partier och vildar 8. Till dessa siffror skall blott ett par
randanmärkningar knytas. Så ringa industri som det ännu finnes
inom fristatens område spelar arbetarpartiet ingen roll; det stöder
ofta den socialt radikale (men kulturellt konservative) De Valera.
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
