Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - Inför slutet i Spanien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Svårare ter sig- denna konfrontation med verkligheten för
Frankrike. Till sina många andra politiska synder lade den Blumska
regimen även den av ett så våldsamt partitagande för de röda, att
Frankrikes försoning med den segrande Franco ej skulle te sig särskilt lätt.
Särskilt den starkt ryssvänlige flygministern Pierre Cot synes hava
låtit sin känsla för Spaniens vänsterkoryféer driva sig mycket långt
utanför noninterventionspolitikens råmärken. Även på detta område
har alltså regeringen Chautemps haft ett besvärligt konkursbo att
avveckla, men på senare tid synes utrikesministern Delbos’ måttfulla
och försiktiga politik ha dominerat kabinettet. Det många gånger
bebådade öppnandet av den fransk-katalonska gränsen har sålunda
uteblivit.
Osvuret är bäst, och i ett inbördeskrig kunna överraskningar
alltid inträffa, men för närvarande tyder sålunda allt på att inom en
överskådlig tid flertalet av Europas stater med England i spetsen
skola nödgas i en eller annan form söka vinna Francos vänskap för
att ej se sig utestängda från den spanska marknaden.
Man envisas ännu på sina håll att kalla den republikanska
regeringen för den »lagliga». Få äro väl de människor här i landet, som
känna någon skadeglädje över att den spanska demokratien synes
bli kastad över ända. Men många äro de verkliga demokrater, som
icke kunna begråta den spanska demokratiens eventuella förestående
likvidering. För att kunna tillvinna sig förtroende måste en
demokrati uppfylla de elementäraste fordringar på statlig styrka, rättvisa
och rättssäkerhet. Uppfyllas ej dessa krav, blir hyllningen av en
sådan »demokrati» endast diskrediterande för vår egen
värdering-av demokratiens väsen. Ett parlamentariskt system, som på några
få år förbrukar ett tjugutal regeringar, ett majoritetssystem, vars
metod är att säkra sin position genom att med allehanda
manipulationer söka diskvalificera motståndare från Cortes, en
regeringsmakt, som ej kan värna om individens säkerhet till liv och lem saint
alltså brister i den primitivaste av alla samhällsuppgifter:
upprätthållandet av rättsordningen — kan detta vara något för
humanitetens ocli legalitetens bekännare att idealisera? Bjuder icke just
demokratiens egen värdelära att frigöra oss från en falsk solidaritet
mellan vår egen rättsåskådning och spansk folkstyrelse, liksom att förstå
de krafter, som varje inomstatligt kaos med naturnödvändighet
alltid utmana och utlösa. Den förmenta känslan av samhörighet med
»demokratiens» Spanien blir desto mera tvivelaktig, som vänstern i
Spanien råkat in under Sovjets inflytande och kampen på Pyreneiska
halvön därigenom utvecklat sig till en fråga om den röda
internatio-nalens expansion. Den svenska socialistopinionens ställningstagande
blir rent förvirrande, när man tänker på att samma opinion 1918 ej
tvekade att ta parti för det evident olagliga upproret i Finland mot
dess lika evident lagliga regering — med vars efterträdare man nu
till förstorande av paradoxen inlett ett intimt samarbete.
Varje land må få bestämma sin statsordning. Ingen vet, huruvida
en Francoregim skall bli i stånd att ge »Det ryggradslösa Spanien»
758
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
