Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - En utredning med förhinder - Inför slutet i Spanien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sattes? Nämnden tar avstånd från idén om den totala socialiseringen,
skärskådar olika kombinationer av socialisering och
privatkapitalism utan att rekommendera någon viss sådan samt vänder sig mot
föreställningen om ett fixerat, efter enhetliga normer utarbetat
so-cialiseringssystem. Men var det ej just detta, som nämnden skulle
utreda? Den överlåter åt »utvecklingen» att bestämma över den
lämpligaste kombinationen av olika metoder att socialisera eller upprätta
företag på, annan basis. Men borde ej utredningen själv göra något
åt den frågan och ingripa i utvecklingen? Skall denna blott få sköta
sig själv?
Denna negativa attityd är emellertid tillräckligt talande. Läsaren
själv kan ju säga det sista ordet, som nämnden ej velat uttala. Ur
praktisk synpunkt har knappast någon av de aktuella frågorna
utretts. Man tycks alis ej vilja detta. Men väl hålla allting flytande
för att vara beredd inför alla politiska skiften.
Vid decembers ingång tyda många tecken på att
inbördeskriget i Spanien snart kommer att inträda i en ny
fas av sin långdragna och tragiska historia. Mycket pekar på att
general Franco, sedan hans armé i Nordspanien frigjorts tack
vare Gijons och hela Asturiens kapitulation, är sysselsatt med att
koncentrera och omgruppera sina trupper till en ny stor offensiv, av
vilken han möjligen väntar sig ett segerrikt slut på kriget. Var
denna avgörande stöt kominer att sättas in, är ännu ovisst. Den
allmännast omfattade hypotesen gäller en stor offensiv på fronten i
Aragonien, av vilken han i gynnsammaste fall kunde hoppas
Katalonien sammanbrott och Barcelonas fall. En dylik händelsernas
utveckling skulle av allt att döma innebära de rödas snara ocli
definitiva nederlag, varför de säkerligen skulle göra allt för att hålla
Katalonien. Men även förmodanden om nationella framstötar över
Ternel mot Valencia — i sammanhang härmed bör väl den röda
juntans överflyttning till Barcelona ses — eller längst i söder mot
Almeria och vidare utefter kusten hava framförts på olika håll.
Otvivelaktigt har den nationella regeringen nu bättre kort på hand
än någonsin förr under hela kriget. Det är ej endast armén i norr,
som blivit disponibel efter Asturiens befrielse. Även sin flotta kan
Franco nu i dess helhet sätta in i Medelhavet mot huvudfienden.
Blockaden av de östspanska hamnarna synes vara en viktig faktor
i krigföringen, och brist på vissa livsmedel, petroleum och annat
synes åtminstone tidvis hota att helt strypa den röda krigsmakten.
En oviss fråga är blott, om den italienska flottan nöjer sig med att
bistå den spanska marinen med fromma önskningar eller om den
direkt räcker den en hjälpande hand. Till lands åtnjuter Franco
tydligen alltjämt samma stöd av italiensk militär och tyska experter som
tidigare. Det av noninterventionsutskottet för någon tid sedan
under så svåra födslovåndor åvägabragta beslutet om evakuering av de
icke-spanska stridande synes verkligen få rent »symbolisk» prägel,
och under sådana förhållanden torde de röda makthavarnas ryska
756
Inför slutet
i Spanien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
