Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - En utredning med förhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Det är många banbrytare för en ny Wirtschaftlichkeit, som få
passera revy. Resultaten av deras undersökningar kunna genomgående
betecknas såsom rätt klena, vilket också bestyrkes av referenten.
Vad föreliggande utredning behandlar är alltså en del teoretiska
frågor av rätt abstrus karaktär. Kärnpunkten är frågan, om det på
marknadens värdering av olika produkter baserade
produktionssystemet kan ersättas av ett »socialare» system med någon auktoritär
eller annan artificiell värderingsnorm. Ju längre författaren hinner
i sin argumentering, dess tydligare blir det, att frågorna äro klarare
ställda och bragta närmare sin lösning av den borgerliga
nationalekonomin. Att utredningen likväl är tankeväckande kan gärna
understrykas, ehuru man då måste tillägga, att den fragmentariska
behandlingen ibland mynnar ut i rent obegripliga teser. För
arbets-räntabilitet exempelvis skall det karakteristiska vara, att »de i
företaget arbetandes lön och arvoden i vinst- och förlusträkningen
överflyttas från omkostnaderna till avkastningen» (s. 163). Kan någon
egentligen bli klok på detta? Likaså att »bearbetningen av
företags-prestationerna efter mängdenheten» (i motsats till värdeenheter)
»möjliggör en ogrumlad inblick i företagets arbetsekonomi» (s. 166). Ställer
man dessa satser på huvudet, kommer man nog sanningen närmare.
Själva metoden med ett ständigt: å ena sidan och å den andra, är
både vinnande och väckande, om än konturerna bli något obestämda.
Socialiseringens verkningar exempelvis på undervisning och
yrkesval undersökas ordrikt, men utan annat resultat, än (s. 66) att
resultatet kan bli av mycket olika art.
De mest positiva slutsatserna gälla kapitalräntan och jordräntan,
som visas vara ofrånkomliga även inom en socialiserad hushållning.
Satsen har ju hävdats av mångfaldiga borgerliga ekonomer, och
detta med vida klarare och mera bindande motivering. Då både
marxismen och socialiseringssträvandena i det hela väsentligen vilat
på motsatt uppfattning, får man dock taga vara på utredningens i
sig mycket riktiga slutsatser. Värdet av dessa förringas emellertid
väsentligen av, att heterogena påståenden här och var dyka upp utan
att man kan skönja någon brygga mellan de olika ståndpunkterna.
Ej blott så, att omedelbart efter slutsatserna tillfogas en reservation
att kapitalränta och jordränta måhända icke »komma att äga
enahanda funktion att vara klassbildande och klasskiljande
inkomstarter som nu» (s. 104). Detta kan väl med rätt stor visshet påstås,
då ju alla klassgränser äro flytande; man ville blott gärna här få
något mera än allmänna talesätt. Men trots dessa slutsatser frågas
därpå, alltså sedan räntabilitetsprincipens giltighet även inom en
socialiserad hushållning uttryckligen fastslagits, i sista kapitlet,
likasom om ingenting därom sagts: är räntabilitetsprincipen
allmängiltig? (s. 136). Varpå en myckenhet blandade reflexioner följa.
Över huvud taget tycks det långa dröjsmålet ha varit menligt för
sammanhang och följdriktighet i stort, huru mycket erkännande man
än vill giva åt många skarpsinnigt och fyndigt avfattade stycken.
Huru många minnas problemställningen av år 1920, då nämnden til 1-
755
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
