Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 12 dec. 1937 - Roosevelt, opinionen och verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
har den övriga amerikanska opinionen knappast den rätta
förståelsen för stämningarna i den yttersta Södern; och till slut begick Black
det felet att icke besvara frågan om han varit medlem eller ej, förrän
hela unionen med spänning väntade på svaret. Det blev ja; och
onekligen var det en smula genant för presidenten att den ende domare
han utnämnt för att »liberalisera» domstolen befanns vara f. d.
medlem av en dylik sammanslutning. Man frågade sig, hurudana de sex
övriga skulle ha varit, om reformen gått igenom; och man erinrade
om att Black så sent som 1935 intensivt bekämpat genomförandet
även unionslag mot lynchningar.
Medan striden om Black rasade som häftigast i dagspressen,
företog presidenten en resa till Västern för att avlyssna folkstämningen.
Den artade sig till ett veritabelt triumftåg. Massorna samlades för
att lyssna till honom, se honom och om möjligt trycka hans hand
eller röra vid hans kläder. Även politiska motståndare ävlades att
bli sedda i hans närhet, och vid återkomsten ville det förefalla som
om Roosevelt lyckats förvissa sig om att svårigheterna med
kongressen några månader tidigare inte varit något som man behövde räkna
särskilt allvarligt med. Stärkt i känslan av sin popularitet höll han
från Chicago ett tal av internationell karaktär, och vid återkomsten
inkallade han kongressen till en extra session.
Men det föreföll som om ingenting ville riktigt lyckas.
Chicago-talet väckte en viss opposition inom landet, och dess pedagogiska
effekt på Europas diktaturer befanns vara ytterst måttlig. Liksom
så många andra av samtidens demokratiska statsmän hade Roosevelt
begått det felet att tro att munväder hade samma effekt på
orosstiftare som laddade kanoner. Än värre var dock, att själva grundvalen
för hans popularitet började vackla. Den svaga ansats till
lågkonjunktur, som börjat på sommaren, antog allt mera allvarliga
proportionel-, och ehuru intet ännu tyder på att en ny kris är för dörren,
befanns det; likväl nödvändigt att gå fram med en viss
försiktighet.
Men försiktighet var icke vad resan västerut hade uppmuntrat till.
De folkmassor och de lokala storheter, som solat sig i hans glans,
hade icke gjort det för hans vackra ögons skull, utan i tacksamhet
för att han låtit ymnighetshornen flöda över deras trakter och i
förhoppning om ytterligare välgärningar av samma slag. Det är mer
än ovisst, om denna popularitet står sig, därest regeringen och
kongressen skulle börja bedriva något slags sparsamhetspolitik, och
åtskilliga tecken tyda på att lagstiftarna äro väl medvetna om dessa
psykologiska fakta, trots att finansministern Morgenthau inskärper
behovet av en försiktig budget, minskade skattebördor och hänsyn
till näringslivets intressen. Den kampanj för ökat bostadsbygge, som
samtidigt iscensatts, gör också ett minst sagt förvillande intryck:
skall den eller skall den icke understödjas med skattemedel?, är det
meningen att möta den tillfälliga lågkonjunkturen med ökade eller
med minskade statsutgifter?, med ökad eller minskad ekonomisk
frihet? Också de som äro mest tveksamma om vilkendera vägen som är
752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
