Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Generalstabsverket om Gustaf Adolfs krig. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
stora manskapsavgången i garnisoner och vinterkvarter, stundom
stegrad till det ohyggliga och i genomsnitt mångfaldigt större än
den som vållades av fiendens vapen, kan väl förmodas ha i ej
ringa grad vållats av undernäring; denna avgång synes nämligen
alltid ha varit värst vid de inhemska trupperna, som hade mindre
möjligheter än de värvade att förmedelst egna inköp eller
hotfullt brummande göra sin matsedel dräglig. I Oxenstiernas olika
förslag till fältstater på 20-talet (i första bandet av hans skrifter
och brev) hittar man en hel del i ämnet; proviantartiklarna äro
där mjöl, ärter och gryn, salt, sill och strömming, stundom med
en tillsats av en måttlig kvantitet smör jämte en uttalad
förhoppning av Oxenstierna att man av resurser i fiendens land må kunna
»något späda uti»; vilket nog inte blev mycket så länge kriget
fördes i Lifland. Detta innebär alltså en kost av bröd, gröt, sill och
vatten, som kan antagas lia blivit påfrestande i längden även för
den mest förnöjsamme. Fram mot slutet av decenniet ljusna
förhållandena något: fläsk och öl börja figurera i förslagen,
naturligtvis inte till daglig spis men dock som en strålande ljuspunkt
då ocli då i kvarterens trista vattengrötsmonotoni. I Tyskland,
framför allt efter Breitenfeld, kom därpå, åtminstone tidvis, ett
tredje skede, med stekta oxar och Braunschweigermumma, »gott
Rhenvin och Neckarvin och allt det bästa kejsarriket kan bjuda»
(enligt överste Monro), »kallskål i stormhatten med vin och semla»
(enligt Salvius) och mera sådant. Längre fram, på Banérs tid,
sedan Tyskland ätits tomt, fick soldaten kanske oftast, åtminstone
i garnisonerna, vara nöjd med gröten ocli brödknallen igen. Om
dylika ting kunde man gärna ha fått höra något litet, till
omväxling med de rikligt tilltagna utredningarna rörande
manskaps-statistik och regementsorganisationer.
Angående verkets huvudinnehåll, redogörelserna för strategiska
planer och skildringarna av fälttågen, är det naturligtvis
uteslutet för en lekman, vars begrepp 0111 strategi är skralt, att
åstadkomma något kritiskt värdeomdöme i sak. Men man kan i det
fallet lugnt lita på den kompetens som här varit verksam; allt
vittnar 0111 den mest utomordentliga samvetsgrannhet, grundlighet
och objektivitet; varjämte alla illustrationer, kartor och skisser
äro en glädje att betrakta. Någon för den objektiva
vetenskapligheten mer eller mindre störande patriotisk känsloinställning —
som ämnet lätteligen kunde inbjuda till och som en generalstab
a priori kunde förmodas vara speciellt utsatt för — har här inte
712
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
