Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Reflexioner kring några norrlandsfrågor. Av Erik Kempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bli alltmer beroende av Norrlands vita kol, och — som sagt
— de finnas ännu i överflöd.
Vad bergsbruket beträffar, voro de praktiskt taget outtömliga
lappländska järnmalmsfälten efter riksgränsbanan länge de enda
bearbetade fyndigheterna i Norrland av någon betydelse. Utan
att vid mer än ett tillfälle tillskjutit pengar i
Luossavaara-Kiirunavaara A.-B. — 30 miljoner kronor år 1932 — har staten kunnat
och funnit lämpligt betinga sig utomordentligt stora inkomster
från dessa gruvor både direkt och indirekt. Avkastningen från
riksgränsbanan har tack vare en för bolaget betungande garanti
alltid varit tillfredsställande för staten och är f. n. lysande.
Alldeles bortsett härifrån och från de under goda år rikligt flödande
skatteintäkterna, belöper sig statsverkets reveny i form av
utdelning och royalty för åren 1928—1937 till ett nittiotal miljoner
kronor, trots att denna tidsperiod innesluter den sista osedvanligt
hårda och långvariga krisen. Under denna kris var LKAB:s
ställning visserligen utomordentligt bekymmersam, men i dag är
situationen en fullständigt annan. Med en utdelningspolitik, som
medger skuldavbetalning under högkonjunkturen, tror jag, att
LKAB med lugn kan se fram mot kommande kriser, och jag tror
också, att de naturtillgångar, bolaget disponerar, alltid komma
att betyda ett oskattbart tillskott i Sveriges handelsbalans.
Frågan om ett järnverk i Norrbotten för förädling på orten av
en mindre del av brytningen har ofta varit aktuell och är så även
nu. Jag är icke övertygad om att de motigheter, som hittills
drabbat dessa planer, behöva peka mot samma öde även för framtiden,
men jag erkänner min inkompetens att bedöma dessa frågor.
På senaste tid håller en ny bergslag på att uppstå i norra
Västerbotten och södra Norrbotten. Bolidens namn är känt och
tjusar med den klang, som följer guldet. Talrika fyndigheter vänta
på exploatering, och vad som redan därvid skett har varit till
ovärderligt gagn för den bygd, som närmast kommit i åtnjutande
av denna industriella utveckling.
Jag har nu något uppehållit mig vid de grenar av Norrlands
näringsliv, som äro uppbyggda på skogar, vattenfall och gruvor.
Den stora turistströmmen från södra Sverige går främst till
Jämtland och Lappland, och reseintrycken efter turistlederna jäva
knappast den gängse uppfattningen söderut, att Norrlands
näringsliv och utvecklingsmöjligheter härmed skulle vara
redovisade. Intet är emellertid felaktigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
