Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10
- Reflexioner kring några norrlandsfrågor. Av Erik Kempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
REFLEXIONER
KRING NÅGRA NORRLANDSFRÅGOR
Av fil. d:r ERIK KEMPE, Stockholm
Det var kring sekelskiftet, som de sociala och ekonomiska
konsekvenserna av trävarubolagens fastighetsförvärv väckte en
livlig diskussion om vad som då började benämnas
»norrlandsfrågan». Carl Lindhagen slog larm i en uppmärksammad motion vid
1901 års riksdag, och efter en grundlig utredning följde som de
viktigaste resultaten lagen om förbud mot bolags jordförvärv
1906 och den s. k. vanhävdslagen om tillsyn genom länens
jordbrukskommissioner över bolagens jordbruk och arrendegårdar
1909. Denna lagstiftning innebar ju i den tidens samhälle, där de
gammalliberala ekonomiska principerna sutto i tämligen orubbat
bo, ett anmärkningsvärt ingrepp i näringslivets frihet, och
motviljan mot lagstiftningen var livlig bland industriens män.
I tidens perspektiv tvekar jag icke att även ur bolagens
synpunkt beteckna denna lagstiftning som nyttig. Förut hade
disponenter och skogsförvaltare alltför mycket så att säga stått på
rågångarna till bolagens fastigheter och tittat ut över
bondhemmanen, som man sökte inköpa. Nu var den möjligheten i
huvudsak stängd. Vederbörande fingo göra helomvändning och ägna
sig åt skötseln av de redan förvärvade fastigheterna. Det blev
att söka utvinna större kvantitet eget virke, ej genom ökad
totalareal utan genom intensiv vård av skogsmarken och ökning av
dess produktiva del genom torrläggning av myrar och försumpad
mark. Även om sålunda förbudslagstiftningen i stort sett verkat
till gagn och det skulle ha varit en social olycka, om bondejorden
i ytterligare avsevärd utsträckning övergått i bolagshänder,
anser jag, att den under vissa regeringar mycket restriktiva
tillämpningen av Kungl. Maj:ts dispensrätt gjort det onödigt svårt
att till skogsvårdens fromma arrondera bolagens
fastighetsinnehav. Tyvärr har detta på åtskilliga håll medfört bulvanköp med
lagstiftning häremot som följd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0709.html
