Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Socialstat och samhällsetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialstat och samhällsetik
Situationen är i ett nötskal den, att kraven på
genomsnittsmedborgaren att bidra till socialstaten ej böjts i förhållande till
välståndsstegringen och snarast direkt minskas i samma mån som
allt flera kommunala uppgifter förstatligas, samtidigt som nya
sociala förmåner införas eller stå inför sitt genomförande och de
gamla välfärdsanordningarna därjämte undergå en
standardstegring.
Enligt sakens natur åsyftar varje socialpolitisk åtgärd en
utjämning mellan bättre och sämre situerade. En betydande del
av kostnaderna måste i enlighet därmed bäras av andra än dem,
som ha direkt fördel av hjälpen. Den nu härskande tendensen är
att ytterligare sänka gemene mans kontribution. Ännu längre
i denna riktning än partiledningarna går otvivelaktigt en vitt
utbredd folklig opinion. Typiskt för den popidära
sinnesstämningen är det missnöje, som utdebiteringen i år av de förhöjda
pensionsavgifterna lär ha utlöst, trots att dessa avgifter i så
jämförelsevis ringa grad kunna täcka de utbetalda eller utlovade
pensionerna. Denna misstämning kan naturligtvis i individuella
fall bero på verkliga svårigheter att komma ut med skatten, men
i regel kan den ej förklaras annorledes än som ett blankt
negerande av principen att socialvården borde så långt sig göra låter
och i rimlig utsträckning förutsätta allas insatser.
Uppenbarligen kommer nästa års riksdag att sätta det
skattesystem i kraft, som 1936 års sakkunniga utformat. Därmed går,
åtminstone till dess läget framtvingar supplerande gärder,
önskemålet om skattesystemets förenkling och förenhetligande i
uppfyllelse. Man frågar sig emellertid, om denna rationalisering
under alla förhållanden uteslutande är av godo. Finns det intet
alternativ, visserligen icke nu genast fixt och färdigt men som ett
framtidsperspektiv ?
Man skulle, åtminstone rent teoretiskt, kunna tänka sig två
direkta statsskatter: en progressiv, avseende statens uppgifter i
allmänhet och konstruerad att höjas och sänkas alltefter
skattebehovet, och en i huvudsak fast skatt, avseende att täcka tillbörlig del
av kostnaderna för de socialåtgärder, som skulle kunna rubriceras
som ett samhälleligt övertagande av förutvarande individuella
förpliktelser.
Vi sakna anledning att i förevarande situation söka mera
ingående utforma riktlinjerna för en sådan socialskatt — innan
socialvården rationaliserats och innan kommunalskattefrågan samt
689
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
