Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Socialstat och samhällsetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialstat och samhällsetik
denna sin dubbla uppgift. Nästan varje ny framryckning på den
socialpolitiska fronten innebär i mycket en motsvarande
retarde-ring i de inte ansvarskännande individernas samhällsansvar.
Situationen tecknas bäst, om man konstaterar den glidning från
socialförsäkring till socialförsörjning, som utmärkt
socialpolitikens nyaste historia. Obligatoriskt anknyter blott
folkpensioneringen till försäkringssystemet; det statsunderstödda
sjukkasseväsendet och den hittills föga utbredda arbetslöshetsförsäkringen
äro endast frivilliga former av socialhjälp: under
försäkringssystemet kan knappast olycksfallsförsäkringen i denna mening
hänföras, ty den har konstruerats som en ingrediens i
produktionskostnaderna. "När dyrortsgraderingen av folkpensionerna och
änkebarnpensioneringen vid årets riksdag genomfördes, lades
allt på den allmänna beskattningen. Och välkänt är dessutom,
att folkpensioneringen endast till ringa del baseras på inbetalda
premier: när spännvidden är som störst, d. v. s. lägsta premie
erlägges och största möjliga pension i högsta dyrort mottages,
överstiger ett enda års pension nästan dubbla summan av nära femtio
års premier, ränta därå oberäknad.
Naturligtvis kan ingen göra gällande, att socialpolitiken och
sociala välfärdsanordningar överhuvud ej avkräva varje
medborgare något eget bidrag. Kommunal- och landstingsskatterna äro
proportionella samt kunna verka kännbart, i de hårt skattetyngda
kommunerna t. o. m. oerhört kännbart; statsbeskattningen kan i
sin nuvarande höjd särskilt för familjeförsörjare i lägre
socialskikt även förnimmas tung; alla träffas därjämte mer eller mindre
av den indirekta beskattningen, varav dock huvudparten inflyter
från de irdräktiga last- och lyxbetonade »frivilliga» sprit- och
tobaksskatterna. De flesta nya sociala hjälpformer förläggas
emellertid numera till den statliga verksamheten, och samtidigt
därmed överflyttas uppgifter från de kommunala samfälligheterna,
i allt större utsträckning helt eller delvis på staten.
Statsinkomsterna få med andra ord mer och mer bära upp även den
decentraliserade socialvården. Detta innebär, särskilt med hänsyn
till statsbeskattningens starkt progressiva karaktär, att en relativt
allt mindre del av socialkostnaderna betalas av gemene man.
Därtill måste läggas, att välståndet överlag ej oväsentligt höjts
— och starkt höjts sedan den socialpolitiska aerans begynnelse —
något som ofrånkomligen även dragit med sig socialvårdens
standardhöjning.
688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
