Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Ett svenskt järnverk. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Magnuson, fostrad i en äldre tids åskådning men medvetet arbetande
sig in i en ny tids krav och med en långt mera storsint uppfattning
av ting och människor än de flesta av hans samtid anade.
Det är en egenartad bild, Sandvikens företagshistoria erbjuder.
Utan anor i långt förgångna tider har det kanske blivit just det
svenska företag, där traditionen äger mest fotfäste och det med livets
egen rätt, därför att den är levande i verk och gärning. Den
ingenjörsteknik och den affärsskicklighet, varpå detta företag byggt, stå
också helt på egen grund. Sandviksstålets världsrykte har sin
djupaste rot i samma förhållanden, som skapat det svenska stålet i
allmänhet dess anseende: det ädla utgångsmaterialet och den
omsorgsfulla bearbetningen, som från beredningen av malmen till
framställningen av det kallvalsade stålet, som någon gång är mera värt i vikt
än guld, sker inom företaget självt. I produktionsprocessens
noggranna övervakande finnas inga intervaller; dess omsorgsfulla
genomförande är en förutsättning för vår järnhanterings ställning som
kvalitetstillverkare.
Här har Sandviken stått i främsta ledet; i detta avseende har
verket likväl alltid haft likar. Vad som emellertid framför allt skapat
Sandvikens storhet har varit dess försäljningsorganisation. Äran
av dess skapande tillkommer brukspatronen Anders Henrik
Göransson och är så stor att han i viss mån kan betecknas som företagets
andre grundläggare. Utan hans insats hade Sandviken aldrig blivit
Sandviken. Under en tid, då Sveriges järnexport helt sköttes av
handelshus, vilka i sin tur försålde till utländska handelshus, som
åter endast genom agenter försålde till förbrukarna, gick han direkt
på dessa. De pris, han uppnådde härigenom, blevo långt mera
fördelaktiga än de, som kunde ernås med en rad av mellanhänder; genom
den direkta kontakten med förbrukarna fick även själva
fabrikationen incitament och inriktningar, som eljest icke skulle hava
tillkommit. Numera är Anders Henrik Göranssons system allmänt
praktiserat av de större järnverken; på 1870- och 80-talet var han en
föregångare och hans företag har åtnjutit försprångets fördelar och
heder.
Redan från början var Sandvikens avsättning till sin väsentliga
del avsedd för världsmarknaden och det är där de stora
framgångarna vunnits. Vårt eget lands konsumtionsförmåga är och måste
alltid förbliva för liten för ett kvalitetsverk av Sandvikens storlek.
Under sådana förhållanden gör man sig lätt den frågan: Skulle
det hava varit möjligt att under nuvarande handelspolitiska, av
statlig planhushållning mer eller mindre påverkade konjunktur
inarbeta på världsmarknaden en exportproduktion som Sandvikens?
Frågan torde utan vidare kunna besvaras nekande; utan ett fritt
handelsliv, som låter det livskraftiga få and- och växtrum, växer
det nya icke fram; det trives ej under institutioner, som ur
folk-nyttans missförstådda synpunkt medvetet eller omedvetet komma att
begränsa sin uppgift till att på produktionslivets område galvanisera
det bestående och ibland sterila.
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
