Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 20 nov. 1937 - Världshandelns framtidsutsikter — renässans eller stagnation? Av R. Sn - Ett svenskt järnverk. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
son här anbefaller en åtgärd, vars syfte måste betecknas som ganska
oförenligt med vad folkpartiets främste ekonomiska expert, enligt
vad förut visats, uppställt som målet för vår jordbrukspolitik.
R. Sn.
Sandvikens järnverk firade i år minnet av sin
sjuttio-femåriga tillvaro. Efter de mått, varmed företagen inom
Sveriges järnhantering mäta sin historia, är detta en kort period.
För den nu levande generationen ter sig det faktum, att Sandvikens
järnverk ännu ej nått högre ålder, som en egendomlighet;
begreppet Sandviken som vårt största järnverk och som ett kvalitetsverk
av högsta världsrykte är så rotat, att man vägrar göra fullt klart
för sig, att på den plats, där det nu reser sig, för 75 år sedan var en
marig skogsbacke, där de första arbetarna fingo söka sig husly i
provisoriska träskjul och jordkojor.
Man skulle kunna kalla denna utveckling amerikansk och ändock
får den, som tager del av den minnesskrift, som sammanställts till
jubileet1, föga intryck av amerikansk anda med allt vad den innebär
av improvisation och ofta efemär storhet. Det är en jämn organisk
utveckling, som man vid studiet av Sandvikens historia blir
förtrogen med; sedan de första årens tunga svårigheter — konkursåren —
genom seghet och outtröttlighet övervunnits, har utvecklingen varit
i stort sett jämn utan språngartade framgångar men också utan
svåra bakslag. Från att år 1868 hava utgjort endast 430,000 har
bolagets eget kapital år 1935 stigit till över 31 millioner. Den säkra
utvecklingen är emellertid ingalunda följden av en jämn
konjunkturutveckling, som företagets ledande män endast drivits med av. Kanske
som i intet annat industriföretags historia kan Sandvikens utveckling
tillskrivas en fortlöpande anspänning, som fått det kontinuerligas
prägel framför allt därigenom, att ledningen av företaget under hela tiden
varit knuten till samma familj. Det ligger ingenting av Buddenbrooksk
avmattning och förslappning i dessa tre generationer av ledare: den
initiativrike, patriarkaliske och kloke konsuln Göran Fredrik
Göransson, vars mod och tillförsikt trots de svåra och personliga
motgångarna under grundläggningsdecennierna aldrig läto sig rubbas, men
som icke heller i den slutliga framgångens dagar slog över i övermod
och lösaktig optimism, den framsynte och framgångsrike
brukspatronen Anders Henrik Göransson, som på ett dittills i vårt land okänt
sätt förstod att föra företagets produkter direkt ut på
världsmarknaden, och den nuvarande chefen, K. F. Göransson, vilken på ett
förebildligt sätt lyckats förverkliga den syntes av rationell affärsanda och
social ansvarskänsla, som alltmera måste vara den möderne
företagsledarens signum. I raden av företagets ledare står i övergången
mellan gammal och ny tid en annan medlem av samma familj, Törd
1 Ett svenslct jernverk. Sandviken 1862—1937 under redaktion av Gr ö r a n
Hedin.
677
Ett svenskt
järnverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
