Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Den ryska ateismens båda ansikten. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osjälviska värden syftar mot högre mål än de guldsirade poperna och
de scharlakansröda kardinalerna mäkta skönja.
För värdet av sådana mera sublimerade former av
gudsförnekelse är den religiöse tänkaren Nicolai Berdjaev ingalunda blind.
Tvärtom är det sådana ädelformer av ateism, som han menar sig
finna hos några av de tidigare ryska nihilisterna, hos en Pisarev,
en Bakunin och deras vederlikar, och som han nu i sin
kulturpolemik håller upp mot den idéförgätna, maktberusade ateism, den
ryska kommunismen av i dag företräder. I hans ögon är denna
senare i själva verket ben av ortodoxiens hårdaste ben. Trots att
den i yttre måtto stjälpt ner den grekisk-romerska kyrkans altare
och bränt dess helgonbilder och ikoner till kol, har den ej tövat
att uppresa nya altaren och kreera nya helgon. Den har,
meddelar oss Berdjaev, »utarbetat en ortodox teologi och en kult, t. ex.
Leninkulten, liksom den utbildat en egen symbolik; likaså har
den infört egna helgdagar, det röda dopet och den röda
begravningen. Kommunismen besitter en allmänt gällande dogmatik och
en katekes; den avslöjar heresierna och fördömer kättarna.» Allt
detta är »ortodoxi» så god som någon. Det är mer än så: det är
»ateistisk idolatri», ateistisk avgudadyrkan!
Detta de ryska kommunisternas intill fanatism gränsande
fritänkar-fromleri — ty med så motsägande begrepp måste man i
detta ämne röra sig — röjes ytterligare i deras hållning gentemot
andra, mindre borststyva kristendomsmotståndare inom och utom
Sovjetunionen. En Atheismus ridens, en smilets ateism,
som själv fjärran från de vedertagna religiösa föreställningarna
med ett stillsamt, överseende löje ser ned på den kristna trons
utövare — en Anatole France’s kyligt spefulla ateism — skulle i
våra dagars Ryssland ej stå väl till boks. Enligt § 13 i det
kommunistiska partiets konstitution är nämligen varje kommunist
förständigad att bekänna sig till ateismen och att taga verksam
del i den antireligiösa propagandan. Han bör i dess tjänst flinkt
bruka tungan och helst även händerna. Därför missaktas också
Plechanov, den ryska socialdemokratiens grundare. Plechanovs
inställning till kristendomen förekommer de bokstavstroende
leninisterna alltför godmodig och lättvindig. I deras spegel framstår
han följaktligen såsom »Aufklärer» och borgerlig fritänkare.
Framför allt hyllar han den i deras ögon falska och mäklande
uppfattningen, att med stigande upplysning religionen helt enkelt
skall självdö. Men för den proletära aktionens män gäller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
