Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - ”Statsbonden” — två diskussionsinlägg. Av Gösta Liedberg och Johan E. Mellbye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;>Statsbonden» — två diskussionsinlägg
däst fortleva 0111 deri själv liar att bära en väsentlig del av
ansvaret för sin välfärd. Den som däremot ej vill taga några risker,
ej bära något ansvar för produktionens ändamålsenliga inriktning
kan ej göra anspråk på att anses fullmyndig och skickad att taga
vård 0111 sig själv. — Detta sagt utan klander mot vad som har
skett under säregna och oprövade förhållanden. —
Om man nu accepterar det sista resonemanget — ligger det då
så enkelt till, att där staten släpper där behöver intet annat träda
till, där får de ekonomiska krafternas fria spel sätta igång på
nytt? Nej, det ligger nog inte så enkelt till. Näringens egenart:
dess ofantliga antal företagare, dess omöjlighet att kartellisera,
dess fundamentala svårighet att reglera sin produktion på samma
sätt som industrien i gemen har möjlighet till: att köra eller stå
still, kräver en ersättare för de krafter, som industrien rent
organisatoriskt kan av egen kraft åstadkomma.
Den ersättaren heter Lantbrukarnas ekonomiska föreninga^,
lantmannakooperationen. Det torde bliva ofrånkomligt att skänka
dessa större befogenheter inom ramen av de allmänna direktiv som
måste uppställas mot maktmissbruk; det torde bliva ofrånkomligt
att understödja denna deras ekonomiska samverkan mellan ett otal
privatekonomiskt fristående företagare medelst vissa
bestämmelser från en kvalificerad majoritet gentmot en minoritet.
Bestämmelsernas omfattning torde lämpligen kunna anges sålunda, att
viss delaktighet — erläggande av clearingavgifter och dyligt —
måste kunna påfordras, i den mån de betingas av nödiga åtgärder
till generellt gagn för prisbildningen för en viss produktionsgren.
Detta är ej liktydigt med organisationstvång.
Kommer man därmed fri från beroendet av statsmakterna, av
politik och politiska kastvindar? Nej, givetvis ej. Men en
utveckling enligt dessa linjer förutsätter å ena sidan minskat
stats-inflytande beträffande regleringens handhavande, å andra sidan
ökat inflytande och ökade befogenheter för lantmannens egna
organ jämsides med ökat självansvar för resultatet.
Det här är lättare att säga än att utföra. Det ligger nära till
hands, att statsförmynderiet förbytes i en lika stel
föreningsbyråkrati, men möjligheterna att nå en så fri anpassning som
överhuvud är möjlig finnas på den senare vägen, icke på den
förra. Och jag tror, att vi måste inrikta oss på att utforma
lösningen av den ekvation som detta problem uppställer. Därpå
beror, om föreningsbonden skall bliva statsbonde eller fri man.
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
