Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - ”Statsbonden” — två diskussionsinlägg. Av Gösta Liedberg och Johan E. Mellbye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;>Statsbonden» — två diskussionsinlägg
och tjäna därvid två ändamål — eller två sidor av egentligen
samma sak —, nämligen dels att åstadkomma ett visst prisläge, dels
att favorisera den inhemska produktionen.
Men därjämte ha gränserna måst spärras. Man har
importförhud — utom mot licens — för en del viktiga förnödenheter: socker,
smör, fläsk, och importförbudsfullmakt för det mesta i övrigt.
Härtill kommer inmalningstvång för t. ex. vete och havre till gryn.
Alla dessa åtgärder beröra huvudsakligen vår import:
omöjliggöra, försvåra eller fördyra denna.
Vi ha emellertid en annan grupp av likaså generellt verkande
åtgärder, som närmast kunna karakteriseras såsom prisutjämnings-,
elearingåtgärder. Hit hör mjölkavgiften först och främst,
slaktdjursavgift, och till samma ändamål användes en stor del av
importavgifterna och acciserna.
Från att från första början närmast lia varit avsedda att
minska spänningen och därmed den pristryckande konkurrensen
rent lokalt mellan produktmjölk ocli konsumtionsmjölk, såsom
fallet var med den första lokala mjölkavgiften, lia mjölkavgiften
och slaktdjursavgiften fått övertaga den vidgade uppgiften att
åstadkomma en väsentlig del av de penningmedel som erfordras
för att hålla den del av produktionen skadeslös, som till
uppehållande av den åsyftade prisnivån måste undanskaffas från den goda
marknaden och säljas på den dåliga. Man kan beskriva saken så,
att den ene producenten får lämna en del av sitt överpris ifrån
sig för att via regleringsapparaten överlämnas till den andre
producenten för att fylla ut lians underpris. Då emellertid alla
producenter ej frivilligt kunde förmås till detta, har statligt tvång, efter
vissa regler, införts. Därmed har ju ej kunnat undvikas, att
clearingavgifterna även få karaktär av skatt.
Det är nog mjölkregleringen, som mest bekymrar dem, som
befara en utveckling av jordbruksregleringen i en sådan riktning,
att förfarandet blir krångligare och krångligare ocli kräver fler ocli
fler reglerande ingrepp från statens sida för att till slut insnöra
såväl produktion som distribution i en olidlig statlig tvångströja.
Jag vill inte bestrida möjligheterna till att på andra vägar nå
resultat. Men man må inte inbilla sig att ett visst pris kan uppnås
utan att konsumenterna få betala sin tribut, och det torde inte
vara huvudsaken om pengarna tagas ut på den ena eller den andra
skattevägen. Men en huvudsak är och förblir, att den enskildes
frihet att utnyttja sin arbetskraft och sin förmåga ej må beskäras.
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
