Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
William W. Freij
hand raskt rensat landet från fiender, stod man inför ett faktum,
som två år tidigare tett sig som en omöjlighet: Lettland var fritt,
och återuppbyggnadsarbetet kunde börja.
Sedan det tryck utifrån upphört, vilket svetsat partierna
samman, remnade åter koalitionen. Den socialdemokratiska
oppositionen blev allt starkare mot Ulmanis, och motsatserna mellan
socialdemokraterna och lantmannapartiet accentuerades alltmer av
Ulmanis själv, framför allt sedan regeringsmakten övergått till
det förra partiet. Den 7 november 1922 trädde den av
Nationalförsamlingen antagna författningen i kraft. Enligt denna skulle
Lettland vara en oavhängig demokratisk republik, vars beslutande
myndighet var saeiman med 100 deputerade, utsedda genom
allmänna, proportionella val. I denna församling voro till slut ej
mindre än 27 olika partier representerade. Förklaringen till denna
splittring har man till dels att söka i de a priori förefintliga djupa
skiljaktigheterna hos väljarkåren. Det var i själva verket ej blott
politiska partier, som hade säte och stämma i saeiman utan ock
representanter för olika religiösa åskådningar och för olika
folkminoriteter.
Enligt Ulmanis’ uppfattning var partisplittringen en olycka för
landet, och han torde redan efter sin andra demission som
ministerpresident, år 1926, ha inriktat sig på att åvägabringa en
författningsförändring, gående ut på att tillförsäkra presidenten
större makt.1 Denna reform framstod för honom som en absolut
tvingande nödvändighet, sedan den världsekonomiska krisen 1931
börjat göra sig kännbar i Lettland och saeiman ej kunde enas om
de lämpligaste åtgärderna för dess bekämpande. Sin egen mening
hade Ulmanis framlagt redan 1929 i ett ganska märkligt
nationalekonomiskt arbete, betitlat »Ka pacelt un padarit ienesigu musu
lauksaimniecibu?» (Hur höja vårt lantbruk och göra det
inkomstbringande?), där han bland annat allvarligt går in för ett
samgående i ekonomiska ting mellan de tre baltiska staterna. Av de
övriga av honom föreslagna åtgärderna gingo de flesta ut på att
stärka jordbrukarnas ställning. Detta måste, enligt
socialdemokraternas mening, under dåvarande förhållanden komma att gå ut
över industriarbetarna. Det förslag, som Ulmanis som
regeringschef framlade till motarbetande av krisen, blev därför i
folkrepresentationen från flera håll utsatt för skarp kritik. Detta jämte
kritiken av det förslag till författningsreform, som av Ulmanis
1 Ed. Virza: Karlis TTlmanis.
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
