Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlis Ulmanis — Lettlands president
I strid med bestämmelserna i fredsfördraget i Brest-Litovsk av
den 3 mars 1918 liade dessa samma år satt sig i rörelse mot Riga
och hotade nu staden. Den föll snart i deras händer. Tillsammans
med ledarna för det demokratiska blocket inledde Ulmanis
underhandlingar med tyskarna för att söka förmå dessa till att
garantera letterna vissa rättigheter. Men tyskarna voro i sin egenskap
av segerherrar ovilliga att diskutera. De hade sina egna tankar
om Lettlands framtid — landet skulle bli ett tyskt
kolonisations-område.
Tyvärr varade icke partiernas enighet länge. Meningarna gingo
alltmera isär, och snart var splittringen fullständig. Förutom de
redan omnämnda partierna, lantmannapartiet och
socialdemokraterna, uppträdde också socialister och kommunister på arenan.
Först sedan lantmannapartiet på sin kongress i Valka den 15
november 1918 antagit en skarp resolution, enligt vilken varje försök
att hindra letternas enande vore att betrakta som landsförräderi,
och Ulmanis med tretton deputerade-bönder begivit sig till Riga,
lyckades han åter förena de stridiga viljorna. Vid (det 1917
bildade) Nationalrådets sammanträde natten mellan den 17 och 18
november 1918 — alltså några dagar efter vapenstilleståndet i
världskriget — proklamerades Lettland som en fri och oavhängig
republik. Till dess förste ministerpresident utsågs Karlis Ulmanis.
Den högtidliga akten försiggick i Nationalteatern, alltmedan de
tyska vaktposternas steg ekade i de tomma gatorna utanför.
Så hade alltså Karlis Ulmanis fått bevittna den lettiska statens
födelse, och han själv var nu den, på vars axlar dess öde för den
närmaste framtiden vilade. Hans första uppgift blev att rensa
landet från yttre fiender, något som erbjöd hart när oöverstigliga
svårigheter. Situationen kunde nästan karakteriseras som
hopplös, ty den nya regeringen hade knappast en soldat, knappast ett
vapen till sitt förfogande. Ulmanis fick fullmakt att fritt
disponera över statskassan, men i statskassan fanns inte en kopek! Och
från öster trängde ryssarna snabbt framåt. Den följande
utvecklingen är alltför väl känd för att här behöva i detalj relateras.1
Sedan de i hast rekryterade lettiska trupperna med tyskarnas
hjälp drivit undan bolsjevikerna och letterna senare med
engelsmännens och fransmännens stöd den 11 november 1920 brutit de
s. k. Bermondt-truppernas belägring av Riga och därefter på egen
i En översiktlig sammanfattning av de viktigaste händelserna finnes bl. a. i A.
Sehüek: Hur en östersjöstat föddes (i Nordisk Tidskrift 1936).
577
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
