Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teologi och universitet. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrichsen
ständigt hållit levande det sinne för religionen, som är en
huvudförutsättning för religionsforsknnigen. Där intet sådant intresse
flnns, där religionsforskningen blir en rent etnologisk
specialangelägenhet, där består den faran, att religionerna bli föremål för ett
lärt studium utan inre förståelse för det religiösa livet, och
resultatet blir ett system av kulturkuriosa, som icke i längden kan göra
anspråk på det vetenskapliga intresset. .
För att undvika denna fara och överhuvud taget säkra
förbindelsen mellan teologi och religionshistoria kunde det förefalla bäst
att rent av inkorporera religionshistorien i teologien genom att
knyta vederbörande lärostolar till de teologiska fakulteterna. Så
är ju fallet t. ex. i Sverige och Holland, delvis även i Tyskland.
Men i längden visar sig denna ordning onaturlig och ohållbar,
vare sig man ser saken från den ena eller den andra sidan. För
en teologisk fakultet måste det vara betänkligt att nödgas räkna
med den eventualiteten, att en lärostol inom densamma besättes
med en forskare, som saknar varje kontakt med den teologiska
problematiken. Det skulle betyda en försvagning och uppluckring
av fakultetens vetenskapliga existensgrundval, att icke tala om,
att det skulle i hög grad försvåra den för teologien så livsviktiga
förbindelsen med kyrkan. Att saken måste te sig ännu
besvärligare för en oteologisk eller måhända rent av antiteologisk
religionsforskare, som blev ledamot av en teologisk fakultet, är
uppenbart. Och lika uppenbart är, att man icke alltid kan räkna
med att ha till förfogande framstående religionshistoriker av
teologisk typ, män som Söderblom, Edv. Lehmann och Tor Andree.
Den allmänna religionshistorien hör hemma i filosofiska
fakulteten, och det ligger i universitetets idé och organisation, att
förläggandet av religionshistorien dit icke behöver betyda, att det
öppnas en klyfta mellan teologi och religionshistoria. Det bör
snarare betyda, att det inledes ett fruktbart, fritt samarbete.
Fakultetsdistansen behöver icke skilja åt, den kan tvärt om ofta
gynna och befordra kontakten. Detta kommer otvivelaktigt att
bli förhållandet i fråga om teologi och religionshistoria, ifall de
placeras på var sin sida om fakultetetsgränsen. De tvenne äro
sakligt så nära förbundna, de äro så hänvisade till varandra, att
den inbördes friheten endast kan stimulera till fri och därför
fruktbar samverkan. Vad teologiska fakulteten behöver, är en
lärostol i religionsfilosofi och allmän religionsvetenskap
(religionens fenomenologi och psykologi) motsvarande den ursprungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
