Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teologi och universitet. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teologi och universitet
utmärkt, modern väg, plötsligen finner sig stående vid vägens slut
mitt ute på ett fält eller i en åker. Sedan lian med möda tagit sig
fram någon kilometer, stöter han kanske åter på en väg, som
börjar lika blint som den förra slutade — det är halvkulturens,
det kulturella barbariets kännetecken. Det är motsatsen till
universitetets väsen.
Totalitet, oändlighet, kontinuitet — dessa tre moment
tillsammans utgöra universitetets idé; ty universitetets grund är livet
självt, livet, det alltomfattande, det både i vidden ocli djupet
gränslösa, det innerst inne sammanhängande, enhetliga.
Universitetets uppgift är därför livsförståelse och därigenom ytterst
livsgestaltning. Universitetets vetenskapsbegrepp är humanistiskt,
och med denna sin humanistiska idé står och faller det.
Hur förhåller sig teologien, som vill vara teologi och intet annat
än teologi, till denna universitetets humanistiska grundtanke?
Kan teologien bekänna sig till den? Kan teologien till äventyrs
bidraga till att hävda den i tidens andliga läge?
Det har på senare tiden talats och skrivits åtskilligt om
motsättningen, klyftan, mellan kristendom och humanism, ocli med
full rätt. Olikheten och avståndet mellan biblisk tro och tanke å
ena sidan och kulturens livssyn och levnadskonst å andra sidan
måste i sanningens namn inskärpas och betonas, om kyrkan skall
bevara sin livskraft ocli förbliva ett salt i världen. Men lika visst
är det, att endast i förbund med humanismen kan kyrkan tjäna
mänskligheten och fullgöra sin gudomliga uppgift på jorden.
Därför måste även alla de beröringspunkter markeras, den gemenskap
odlas och tillvaratagas, som kyrka och kultur genom nitton sekler
ha utvecklat. Den kritiska nerven i gemenskapen behöver icke
förlama denna; den är fastmer en livsnerv. Detta förhållande
träder särskilt klart i dagen i fråga om äkta teologi ocli äkta
humanism. Mellan äkta teologi och äkta humanism kan ingen
uteslutande motsättning uppkomma, även om de båda äro medvetna om
olikheten mellan dem. Just när detta medvetande är tillräckligt
klart, finns möjligheten för den vetenskapliga gemenskapen. Båda,
humanism som teologi, äro ju inställda på livshelheten med dess
oändlighet och inre kontinuitet, Båda möta de mysteriet i livets
kärna, och båda måste i tron fasthålla enheten och sammanhanget
i tillvaron. I livsmysteriet och livstron mötas teologi och
humanism i en andlig gemenskap, som gör dem till vapenbröder och
arbetskamrater på universitetets grund. Arbetsgemenskapen är
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
