Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teologi och universitet. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrichsen
forskningsgren måste utbilda och ständigt ta under omprövning
sin metodik ocli så söka sig fram på sanningens väg.
Denna upplösning av det allmänna vetenskapsbegreppet låter
universitetets idé åter framträda i klart ljus och markera
skillnaden från specialforskningsinstitutionen. Nu visar det sig
nämligen, att de olika vetenskaperna äro förbundna inbördes, icke
genom en gemensam metod, utan därigenom att de få sin uppgift
och hämta sin impuls från något annat gemensamt, som är
oändligt mycket rikare och större: från livshelheten. leke ett abstrakt
begrepp reglerar vetenskapen, utan livet självt ger den dess
uppgift och utstakar dess väg. Och då hänger ytterst allt ihop, och
allt tenderar ytterst mot samma gemensamma mål. Det är
universitets. Detta är den ena sidan av universitetets idé: det
alltomfattande livssammanhanget. Det kräver ett universitets
litte-rarum, som i en organisk förbindelse sammanhåller allt vetande
och alla strävanden för att begripa och fatta.
Ur livstotalitetens synpunkt omfattar vidare universitetets idé
den vetenskapliga uppgiftens oändlighet, som är en väsentlig
ingrediens i det vetenskapliga medvetandet. Detta innebär, att
forskningen alltid är på vägen, aldrig kommer till målet. Livet
är ju oändligt, verkligheten kan aldrig infångas och uttömmas.
Universitetet representerar denna oändlighet; ty det är icke
organiserat för att uppnå vissa slutgiltiga resultat, utan för att bära
en aldrig vilande forskning genom sekler och millennier. Själva
oändlighetens idé är universitetets.
För det tredje, äntligen, vilar universitetet på kontinuitetens
princip. Även den är en livsprincip. Vi måste tro, att de
erfarenheter av verkligheten, de tankar om den, den bild av den, som vi
ärva och själva arbeta fram till större omfattning ocli klarhet,
icke äro ett falskt sken, utan ha förbindelse med tillvarons urgrund,
hur starkt än tidigare tiders åsikter bli kritiserade och
korrigerade av en senare generation. Kunna vi icke tro detta, då öppnar
sig avgrunden under våra fötter, livet förlorar sin förnuftiga
mening. Så måste vi också tro, att vetenskapen trots alla sina många
irrvägar dock är på Arägen mot sanningen. Hur kraftigt den än
korrigerar sig själv, kan den dock icke förneka sig själv.
Kontinuiteten bryts aldrig, icke ens under de väldigaste omkastningar.
Kontinuiteten, den obrutna traditionen, är kulturens grundval,
den är också universitetets tredje bärande idémoment. I Grekland
händer det ibland, att vandraren, som glad skrider fram på en
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
