Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 september 1937 - Ekumeniska intryck från Oxfordkonferensen. Av Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Vi sutto en kväll, ett trettiotal medlemmar av
uppfostringssek-tionen, i det »gamla bibliotek», som är övervåning till ett sidokapell
i St. Mary, den gamla universitetskyrkan, stammande från
högmedeltiden och en gång härden för både Wesley’s och Newman’s
förkunnelse. När bullret tystnat på High Street, huvudgatan utanför
fasaden, och vespern desslikes i långskeppet inunder oss, kom det
overkliga nära: den allmänneliga, osynliga kyrkan. En
programkommitté arbetade annorstädes på ett principuttalande, och det gällde
denna gång för oss andra ett slags tvångsfritt vittnesförhör om
kristen undervisnings faktiska villkor i olika hörn av världen. Det var
då inte längre de halvt omisstänksamma holländarna, skottarna och
amerikanarna — alla Manchestermän — som dominerade med sina
nedärvda, konstruktiva linjer. Det var infödda och missionärer från
Bortre och Främre Indien, Korea, Kina och Swaziland i Sydafrika, som
anmälde nyktra men gripande intryck av rasers och religioners kamp
och önskade materiellt eller andligt stöd från Europa eller Staterna.
Man kom att tänka på en passage i den betydande kristna kinesen
T. Z. Koo’s plenarföredrag några dagar tidigare, där han omtalade
ett känt amerikanskt universitets vägran att låta honom yttra sig
om »religion» inför den akademiska publiken. Paradoxen i den
västerländska odling, som på en gång utsänder missionärer och själv är
på väg att avkristnas eller klyves av bekännelsernas söndring, utgör
just bakgrunden för ekumenin. Finns det något annat än
kristendomen, som kan ena världsdelarna?
En tysk, luthersk prästfamilj från det forna Ungerns, det nutida
Rumäniens oroliga gränsmark, det omstridda Siebenburgen, en av
Söderbloms ögonstenar, berättar om sin församling i Kronstadt.
Trots att man här under sekler vant sig vid en nästan otrolig grad
av inre seghet och yttre anpassning, bli avfallen nu allt tätare,
emedan regeringen stänger alla banor för annan ungdom än den
statligt-ortodoxt uppfostrade. Den livliga prästfrun, som nästan rör oss med
sin begäran om korrespondens mellan egna barn och våra, faller in:
»och om några år har kanske min nians församling smält bort inför
våra ögon». Metoden är numer densamma i familjens tyska hemland
mot judiska och evangeliska minoriteter. Det låg en bister kritik, rent
sakligt, av dylik förföljelse i kongressens kanske själfullaste föredrag
om Kristen etiks grundvalar av professor Emil Brunner i Ziirich.
Kristendomen kan, enligt honom, ej ens fixeras i ett system som
Bergspredikans. Den måste oavbrutet omsättas av övertygade
individer från tid till tid och land till land i ett möte mellan gudomligt och
mänskligt. Äktenskap och inrättningar, stadgar och stater lia endast
i andra hand etisk betydelse och då soin verktyg för dylika individer,
hos vilka tron lever i en handling, som till sist, genom mångas
samverkan, kan bli teknisk omgestaltning. Det var ekumenin sedd inifrån.
En svensk talare på vårt mötes första dag liknade ekumenerna vid
officerare utan armé. Ställer man än de högsta kvalitativa krav,
behöver rörelsen i Oxford som i Genève också kvantitativ tillväxt. Det
ekumeniska arvet förpliktar på särskilt sätt nordborna i allmänhet
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
