Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Yngve Brilioth: Kulturutveckling och kristendom; Kampen om kyrkan - Arthur Adell: »Kanaans tungomål» eller tidningssvenska i nutida predikan - Tord Ström: Det timliga i evighetens ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
på samhällslivets område av enskildas förvandling. Det är i sanning
fabelaktiga ting vi få höra om lösning av arbetskonflikter,
ekonomiska kriser och sociala problem. Men fablerna äro sanning. Och nu
vänta författarna på samma krafters insats för freden.
Därmed har jag genomgått representanterna för de mera speciella
vägarna till kyrklig och andlig förnyelse. Men vi ha också många
skribenter, som utan att tillhöra bestämda fraktioner tagit till orda
i kyrkliga frågor.
I den här flera gånger nämnda gleerupska serien har Yngve Brilioth,
som i höstas öppnade raden med en av strålande kristen optimism
buren skrift om Kulturutveckling och kristendom, nu
utgivit ett nytt häfte med den aktuella titeln Kampen om k y
r-k a n. Det innehåller två radioföredrag samt uppsatsen »Stat och
kyrka», som stod att läsa i n:r 2 av denna tidskrift. Om »Tiden och
kyrkan» skriver han som en som verkligen känner dem båda.
Kritiken av kyrkokritiken är hovsam men nedgörande, och ändå drar sig
förf. inte för att inskärpa, att kyrkan »har att lyssna till tidens röster,
ärligt och allvarligt, och med bästa vilja att förstå dem». Ty kyrkan
har att, frambära ett budskap, som icke får förändras efter tidens
smak, men »lion måste sträva att tala ett språk, som är tillgängligt
för hennes samtid». I denna skrift har en av vår kyrkas förnämsta
ledare givit oss en vägledande programförklaring och en för kyrkans
möjligheter och glädjeämnen vaken tidsanalys, som bjärt sticker av
mot mycket av det dystra, som oftast säges både om tiden och kyrkan.
Maningen att tala tidens språk tycks emellertid inte Brilioths vice
pastor i Lund, Arthur Adell, vilja taga ad notam. Hans uppsats
»K anaans tungomål» eller tidningssvenska i
nutida predikan? är ett exempel på vad oklar form och
tvivelaktigt innehåll tillsammans kunna åstadkomma. »Kanaans
tungomål» måste väl på svenska betyda de frommas för utomstående
obegripliga särspråk, men Adell menar helt enkelt vår bibelöversättnings
språk och stil, vilket är onödigt förvirrande. När han nu pläderar för
detta tungomåls plats i predikan på tidningssvenskans bekostnad,
kan det anmärkas, dels att vår översättning just klandrats för att
vara tidningssvenska, dels att vad vi nu behöva ingalunda är mer
högtravande språk på våra predikstolar utan en förkunnelse, som klädd i
värdig men enkel dräkt gör bibelns språk och tankevärld tillgängliga
för samtiden. Men det kan sannerligen inte ske, om vare sig
fraseo-logi eller ordförråd hämtas från vår eller någon annan existerande
bibelöversättning.
En viss sida av predikans innehåll, nämligen det sociala inslaget,
behandlas i en till prästmötet i Stockholm nu i sept. författad
avhandling av Törd Ström, betitlad Det timliga i evighetens
ljus. Efter en kort historik, som visar att det i kristenhetens
klassiska tider alltid predikats också om trons betydelse för det timliga,
undersöker förf. de predikningar, som utgivits i vårt land efter 1920,
och konstaterar en påfallande brist på social vägledning. Han söker
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
