Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den flamländska rörelsen. Av Carl-Henrik Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Henric Höjer
liade frågan uppstått. Redan 1919 bildades det s. k. Frontpartij,
vilket schematiskt kan identifieras med »flamländska
nationalister» ocli Vlaamsch Nationaal Verbond (V. N. N.). Det deltager vid
parlamentsvalen och innehar f. n. 16 mandat (av 202) i kammaren.
Nationalisterna utgjordes från början av aktivister och frontister
närstående personer, till vilka senare anslutit sig fanatiker —
särskilt flamländska katoliker — som funnit andra partiers
flamländska hänförelse för ljum. Rörelsen är svår att karakterisera,
då den saknar ett enhetligt program i språkfrågan och än mer i
politiska och sociala problem. Det för nationalisterna
gemensamma förefaller vara deras mentalitet: de äro fyllda av liat och
avsky mot allt franskt och belgiskt; överallt ana de belgiska
övergrepp, förolämpningar, hån, orättvisor, oginhet, kort sagt de lida
av mindervärdighetskomplex och förföljelsemani.
Vad den mer positiva sidan angår, anse nationalisterna, att det
flamländska problemet är det viktigaste av allt. I Belgien finnes
ingen plats för den flamländska folkgemenskapens harmoniska och
fullständiga utveckling; alltså: ner med Belgien (Weg mit
België). Vad kan komma i stället? De moderata kräva en
federativ stat med konung och — de moderataste — vissa departement
gemensamma för Flandern och Walloniet saint" intimt samarbete
med Holland. Den nuvarande ledaren, S. Declercq, uttalar sig
förbehållslöst för Belgiens likvidering och Flanderns förening med
Holland. Under de senaste åren växer sig bland nationalisterna
allt starkare en tendens till antidemokratism, antiparlamentarism
och korporatism. Till denna utveckling ha utom hatet och
misstron till allt, som karakteriserar den belgiska staten, bidragit dels
utländska förebilder, dels ett högst intressant fenomen: det
flamländska folket i gemen är ej utan vidare anhängare av den rena
regionalismen; det inser betydelsen av kunskaper i franska och
hjälper till i sabotaget av språklagarna, varöver nationalisterna
ständigt klaga. Folket skulle alltså nu tvingas att inse sitt eget
bästa!
Den flamländska nationalismen, som syftar mot Belgiens
sprängning, är en logisk slutpunkt i de flamländskas strävanden. F. n.
synas nationalisterna ha vind i seglen, och det förefaller troligt,
att deras inflytande kommer att ytterligare växa.
De ha emellertid ej sagt det sista ordet i denna fråga. Det genom
en utbrytning ur det nationalistiska partiet 1931 bildade Verdinaso
(Verbond Dietscber Nationaal Solidaristen) betecknar på en gång
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
