Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Léon Blum — ■politikern
vid en devalvering ocli bibehålla vid orubbad köpstyrka en för
inköp av råvaror i utlandet erforderlig rörelsefond.
Affärsmännens förmodan att en devalvering skulle bli
nödvändig visade sig riktig. De sista dagarna i september 1936 ansåg sig
regeringen tvungen att till parlamentet ingå med förslag därom.
Den 2 oktober devalverades francen till ungefär 2/a av sitt
dåvarande värde. Den devalvering Auriol företog motsvarade
emellertid tekniskt icke de devalveringar man företagit i andra länder.
Det var en sådan, omformad efter hans program för ökad köpkraft
och som följd därav förbunden med rätt för regeringen att
ytterligare höja arbetarnas löner. Den kom därför endast att medföra
en snabbt övergående och begränsad lättnad. Exporten ökades ej,
men priserna stego i ökat tempo. Inom kort gjorde sig dyrtiden
även för arbetarna mer kännbar än någonsin.
Sedan dess ha Blum och Auriol vid upprepade tillfällen ånyo
korrigerat vissa detaljer i sin reflationspolitik: bortlagt varje hot
om repressalier mot de kapital, som icke frivilligt ville återvända
till Frankrike, utlovat en social paus. Men i stort sett lia de
hals-starrigt bibehållit sitt reflationsprogram och ännu så sent som den
11 och 12 juli 1937 ha de på partikongressen i Marseille hävdat dess
förträfflighet.
Genom en dyrköpt erfarenhet hade emellertid det franska
folkets vida övervägande majoritet så småningom kommit till en helt
annan uppfattning. Det hade lärt sig inse, att Blum—Auriols
finansiella politik ruinerat folkets samtliga klasser, i främsta
rummet medelklassen och småfolket. De enda som förtjänat
på det och inhåvat stora vinster var det spekulativa
storkapital, som opererar på utländska börser. Trots de stora och
upprepade lån regeringen upptagit såväl inom som utom landet
närmade sig statskassan ett stadium, där den skulle sakna
tillgångar för var månads löpande utgifter. Regeringen liade redan
fått tillgripa inflation. Handelsbalansen uppvisade ett för var ny
månad ökat deficit. År 1934 liade i Banque de France varit
deponerade 5,059 ton guld. I juni 1937 återstod därav endast 2,698.
Guldkassan tålde icke någon ytterligare åderlåtning, om laga
bestämmelser för sedeltäckning skulle upprätthållas och landet i fall
av krig icke sakna tillgång till en monetär stridsfond. Till och
med Blums närmaste man i regeringen, radikalen Daladier, ansåg
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
