Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Léon Blum — ■politikern
svaret? En episod pekar åt den senare lösningen. Den 9 juni
förklarade Tliorez på ett jättemöte, att kommunisterna voro färdiga
att omedelbart övertaga regeringsansvaret, ocli Blum, som övervar
mötet, lär demonstrativt lia gått fram och skakat hans hand. Det
säges att i sista stund Moskva gav kontraorder i fruktan för tysk
aktion i fall av fransk revolution. Det säges att upplysningar från
krigsdepartementet om tysk koncentration utmed franska
östgrän-sen inverkat på Blums slutliga hållning och att han senare under
hela Spanienkonflikten tagit lärdom härav. Det säges också, att
arbetsgivarna gåvo vika först sedan utrikespolitiska skäl
framförts. Men dylikt är rykten och jag vågar ej fästa tilltro till dem,
även om jag i detta sammanhang anför dem som plausibla och av
den art att de böra uti i en karakteristik av Léon Blum övertänkas
som möjligheter och då som mycket betydelsefulla sådana för ett
helhetsomdöme om Blums person och politik. — I varje fall är det
en medlem av Franska institutet, vilken i en så ansedd tidskrift
som Revue des Deux Mondes vitsordat deras sanningsenlighet.
Blums handlingsfrihet beskars dels av arbetarnas från
strejkrörelsen i maj 1936 inlärda vana att icke respektera laga ordning,
men väl tro på att kunna genomdriva måttlösa fordringar, dels av
nödvändigheten av att ständigt taga hänsyn till en möjlig militär
konflikt.
Genom arbetarnas nedbrytande av respekten för laga ordning
uppstod ett osäkerhetsmoment på den franska arbetsmarknaden
och en indisciplin i arbetet, som minskat avkastningen, varit
hindersam för produktionsledningen vid uppgörande av kalkyler och
kontrakt samt indirekt påskyndat kapitalflykten.
Faran för en krigisk konflikt har dessutom tvungit Blum till
sådana eftergifter mot kapitalet, som han under andra
förhållanden sannolikt icke skulle varit benägen för. Han har ständigt
måst räkna med att i krig måste man ha tillgång på kapital och
regeringen möjlighet att på lånemarknaden uppdriva dylikt.
Stora kretsar utav hans egna partivänner ha liksom
kommunisterna liaft svårt att godkänna dylika hänsyn. De finnas som nu
vilja stämpla honom som partiförrädare. Uppgörelsen mellan
dessa åsiktsbrytningar inom Blums egna skaror har ägt rum först
för några veckor sedan på en partikongress i Marseille. Men på
grund av de händelser, som då redan inträffat och som förskjutit
hela läget, fördes attackerna mot honom där väsentligen efter en
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
