Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Familjelönen i enskild tjänst. Av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjelönen i enskild tjänst
två och tre hundra utjämningsfonder, och nu gjorde man det
obligatoriskt för varje företagare att tillhöra en sådan fond.
Undantag gjordes för vissa stora företag, som infört regler om
familjetillägg och fått dem godkända av arbetsministern. Någon
enhetlig skala för familjetilläggens storlek infördes icke, utan
tillläggen skulle få bestämmas inom varje fond för sig, dock med det
villkoret, att de icke finge vara lägre än vad som genom särskilda
dekret fixerades för varje departement, varvid minimitilläggen
skulle bestämmas efter förekommande tillägg, sådana de voro vid
lagens utgivande. Minimitilläggen blevo fastställda på
sensommaren 1933 och variera från 15 till 30 fr. per månad för första
barnet samt från 45 till 200 fr. för tre barn. Minimitilläggen
överskridas mycket sällan i praktiken. Kostnaderna för tilläggen
bestridas uteslutande av arbetsgivarna, vilkas bidrag bestämmas av
varje utjämningsfond för sig. Någon statlig utjämningsfond
finnes icke. 1932 års lag trädde i kraft först den 1 oktober 1935, och
ännu synes systemet icke vara fullständigt genomfört, även om
utvecklingen efter lagens ikraftträdande gått fortare och
barnbidragen jämväl undergått någon ökning. Att systemet icke varit
utan en oförmånlig inverkan på lönesättningen framgår av ett
tillägg till 1932 års lag, som förbjuder företagare att söka täcka
sina kostnader för tilläggen genom att reducera lönerna. Om
systemets inverkan på nativiteten torde det ännu vara för tidigt
att döma.
I Italien infördes familjetilläggssystemet 1934 i samband med
förkortningen av arbetstiden inom industrien till 40 timmar per
vecka. Det skedde genom en överenskommelse mellan
vederbörande konfederationer på arbetar- och arbetsgivarsidan, vilket
emellertid på grund av dessas konstitutionella ställning i
praktiken är ungefär detsamma som lag; stadfästelse har för övrigt
sedermera ägt rum genom dekret. Anledningen till införandet var
den, att arbetstidsförkortningen medförde minskade förtjänster
och att man då såg sig nödsakad att genom familjetillägg hjälpa
de arbetare, som hade större försörjningsplikt. Man förstärkte då
också motiveringen med hänvisning till det fascistiska systemets
principer samt omsorgen om familjeliv och folkökning.
Familjetilläggen, som till en början gällde allenast inom industrien, ha
sedermera utsträckts till handel samt kredit- och
försäkringsverksamhet. Inom industrin bestridas kostnaderna för familjetilläggen
av arbetare och arbetsgivare gemensamt genom inbetalning till en
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
