Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Thermænius
hos oss faktiskt framalstrat socialdemokratien,
fackföreningsrörelsen och bondeförbundet. Var ocli en av dessa rörelser ha under
sina första decennier upparbetats av yrkesmässiga och
frivilliga »agitatorer». Det är ett exempel från vår närmaste
närhet på nödvändigheten av muntlig propaganda — och på dess
effekt.
Den direkta propagandan blir i våra dagar alltmer raffinerad.
Mötespropagandan är noga genomtänkt och skickligt regisserad
även i ett litet och stillsamt land som vårt. Det duger snart inte
längre att locka blott med »politiskt föredrag»; nu skall mötet helst
även bjuda på filmförevisning, sång och musik, fackeltåg,
fanpara-der och talkörer. Talarna äro på förhand omsorgsfullt
uppreklamerade. Särskilt gäller detta particheferna. I valtider le de välvilligt
och faderligt mot oss icke bara i tidningsspalterna utan från plank
och affischtavlor. Till modern propaganda hör nämligen även och
ej minst just denna propaganda för ledarna. »Stauning eller kaos»,
»Möller räddat landet» äro närliggande motsvarigheter till slagord
av typen »The new deal» i U. S. A. eller Hitlers »Gebt mir vier
Jahre Zeit». Per Albin i sin blommiga blå morgonrock är vår
version av Coolidge på hästräfsan eller Roosevelt i indiansk
fjäderskrud.
Vidare övergår den muntliga direkta propagandan i stor
utsträckning till väldiga propagandaskådespel, i vilka tal och bild
ocli själva massverkan sammanflyta i en enda effekt, en psykisk
påverkan av utomordentligt gripande slag. De stora statsakterna
och paraderna i Ryssland, Italien och Tyskland,
massmönstringarna, rikspartidagarna för att ta de största och märkligaste först;
presidentnomineringarna i U. S. A. med sina råa, löjliga och
groteska upptåg; första-maj-demonstrationerna och medborgartågen
liär i Sverige med sin prägel av en djupt allvarlig, men något
rutinmässig pliktuppfyllelse — alla tjäna de samma ändamål:
propaganda genom gemensam uppbyggelse.
Förutsättningen för att detta slags opinionsbildning i
demokratierna skall kunna fullt utvecklas äro de demokratiska fri- och
rättigheter, som vi kalla förenings-, församlings- och
yttrandefrihet; demonstrationsfrihet vore kanske en ännu mera adekvat
beteckning i våra dagar. I allmänhet föreligger den i välordnade
och stabila demokratier, men inskränkningarna äro på marsch.
Som en sådan kan man utan tvekan räkna förbudslagarna bl. a. i
Danmark, Sverige (1933) och nu senast (1936) i England mot poli-
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
