Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben tredje statsmakten — propagandan
som på almanaekan. Det må vara tillåtet att ta några närliggande
exempel. Baldwin hade i åratal »lordpressens» miljondrakar emot
sig men gjorde deras ständiga angrepp verkningslösa.
Presidenten Roosevelt hade vid sitt omval förra året att kämpa emot c:a
85 % av pressen i de östra, norra och västra staterna •— men han
blev väld med 523 elektorsröster emot 8. Det mycket fåtaliga
liberala partiet i Sverige 1923—34 kunde icke förökas utan blott med
nätt nöd vidmakthållas, fastän det förfogade över en rad av
landets mest spridda ocli bäst redigerade tidningar. Bondeförbundet
åter har haft och har alltjämt en relativt mycket svag press. Men
intill 1936 års val har partiet likväl från 1921 nästan oavbrutet
gått framåt. Den socialdemokratiska pressen anses f. n. omfatta
c:a 10 % av hela landets. Men var och en vet, att partiets
numerära ställning och faktiska inflytande måste anges med helt andra
procentsiffror.
Ytterligare ett observandum. Pressen dikterar icke bela
opinionen; de allra flesta människor, även rättrogna läsare av resp.
partiorgan, veta eller ha på känn, att pressen inte innehåller hela
sanningen; att det är mycket som inte »står i tidningen». Så
uppkommer, och vidmakthålles alltjämt, vid sidan av eller under de av
pressen skapade allmänna opinionerna, en mera privat, inofficiell
folkmening, som uppstår, mångfaldigas och tar sig uttryck genom
samtal »man och man emellan».
Dessa exempel få nu gälla för vad de kunna. Att pressen
alltjämt bibehåller huvudparten av sin betydelse trots egna svagheter
och nya, oväntade konkurrenter förefallit obestridligt. Och denna
betydelse förstärkes lielt visst av det faktum, att pressen med sin
utomordentliga rikedom på stoff för många nutida människor
börjar bli den huvudsakliga kunskapskällan på snart sagt alla
områden utanför det egna yrket, den egna specialiteten eller hobbyn.
Den direkta propagandan i tal, bild och upptåg gör sig, som ali
propaganda i våra dagar, mest gällande i diktaturländerna, men
demokratierna ligga här sannerligen inte långt efter.
Parti- och valpropagandan i från början mycket primitiva och
stillsamma, så småningom alltmer uppseendeväckande och
bullrande former är ju ingenstädes okänd. Det är ju f. ö. egentligen
eller uteslutande den, man hos oss avser eller till för något år
sedan avsett med benämningen propaganda. Hit hör också den halvt
personliga och privata, halvt offentliga muntliga agitation, som
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
