Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den tredje statsmakten — propagandan. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Thermænius
med något skamfilat rykte helt enkelt och ogenerat använt sina
tidningar som propagandaapparat.
Det under senare år inom och utom landet mycket omtalade
judiska inflytandet över pressen och andra delar av propagandan
förekommer, som var man vet, även hos oss. Å andra sidan möter
det intet nämnvärt hinder för klart antisemitiska pressorgan ocli
bokförlag att få sina alster spridda. Kommunistiska ocli
nazistiska, kommunistanstuckna och nazistanstuckna blad florera; alla
andliga smakriktningar kunna hos oss uppammas och
tillfredsställas. Tydligt är emellertid, liksom naturligtvis på intet sätt
förvånande, att den allmänna politiska tendensen i vårt land:
från blågult till rött och grönt med den djupnande röda färgen
som dominerande, även återspeglas i pressens
äganderättsförhållanden ocli upplagor, dess text och annonser. I själva verket
framträder tendensen dock här i landet än så länge vida mindre än
man kunde förmoda. Pressen liksom uppfostran är lios oss
alltjämt till alldeles övervägande del borgerlig, medan andra
propagandaformer huvudsakligen exploateras och domineras av våra
marxistiska partier eller av den latenta folkfrontens mer eller
mindre samordnade krafter.
Pressens legala självständighet, tryckfriheten, är i vårt land
synnerligen vidsträckt, ocli detta sedan lång tid tillbaka. Den
omgärdas också av en särskild grundlag,
tryckfrihetsförordningen: den första med årtalet 1766 (alltså ett par decennier före
den stora franska revolutionen, vilket inom parentes visar att vi
inte äro så efterblivna); den nu gällande är av år 1812. Vi svenskar
ha alltså en mycket lång ocli talande erfarenhet av tryckfrihetens
bruk och värde, och även av dess missbruk. Den allmänna
tendensen i våra dagars demokratier att i statens välförstådda intresse
inskränka pressens frihet har även hos oss i någon mån gjort sig
gällande; årets ändringar av tryckfrihetsförordningen ha
otvivelaktigt gått i denna riktning. I vårt grannland Finland äro
presslagarna och deras tillämpning åtskilligt strängare än hos oss, i
tydligt syfte att hålla exempelvis kommunismen nere. Det fria
Schweiz tolererar icke utan har lagstiftat mot pressens angrepp
på främmande länders politiska regim. I Frankrike ha under
folkfrontens regemente pressfriheten genom lagändringar i betydande
grad åtstramats. I detta sammanhang blottades offentligt och
officiellt en rad sedan länge kända och ofta ventilerade
missförhållanden inom den franska pressen. Som exempel skall här blott
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
