Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Efter 1937 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter 1937 års riksdag
vid sitt sammanträde på Gillet hade att besvara den vid valet
segrande hr Hanssons invit om samregering. I vad mån majoriteten
av Olof Olssons i Kullenbergstorp gamla parti därvid verkligen
åtrådde en förbindelse med socialdemokraterna är ovisst; i vad
mån partiet fullt gjorde klart för sig regeringssamarbetets alla
konsekvenser är ännu ovissare. Man måste dock förutsätta, att de
regeringsvilliga med engagemanget förbundo förhoppningen om
att i regeringsställning starkare än i oppositionsställning kunna
influera på det socialdemokratiska partiets uppträdande. I en del
utanförstående kretsar framkallade dessutom omsorgen om
försvarsbeslutets lojala och effektiva genomförande sympatier för en
koalitionsregering. I vad mån ha dessa förväntningar, som det
utslagsgivande bondeförbundet tilläventyrs hyste vid
regeringsbildningen, under koalitionens första år gått i uppfyllelse?
Ser man till sakfrågorna från bondeförbundets eget synläge
kunna följande viktigare konstateranden göras. Bondeförbundets
gamla sparsamhetsprogram liar under partiets samvaro med
socialdemokraterna mosats ihop till oigenkännlighet.
Bondeförbundets iver 1935 att genomföra en tredjemanslagstiftning har
förflyktigats, likaså dess fordran, manifesterad i upprepade
»borgerliga» riksdagsskrivelser, att få till stånd en lagstiftning mot
samhällsvådliga konflikter. Partiets tidigare indignation vid
blotta tanken på en dyrortsgradering av folkpensionerna —
val-stridens stora slagnummer — hindrade ej partiet att nu svälja
graderingen, vid samma tidpunkt f. ö. som A:orternas folk med
allt större fog kan påvisa hur levnadskostnaderna mellan land och
stad alltmer utjämnas. Partiets gamla inrotade motvilja mot
skollärarlöner hindrade icke heller, att partiet nu medverkade till
en vittgående lönereglering, utan att därvid dock kunna förhindra
likalönsprincipens genomdrivande och utan att utnyttja läget till
att genast pressa regeringen att förknippa löneregleringen med en
särskilt för landsorten högeligen önskvärd skolförbättring; nu gav
löneregleringen till resultat varken rättvisa åt landsbygdens
lärare eller den behövliga skolreformen. Den tillfälliga
avlönings-förstärkningen åt statstjänarna ville partiet i likhet med
regeringen låta utgå enligt familjelönesystemet men det måste se sig
överröstat i riksdagen, som lade beslag på pengarna men fördelade
dem efter andra grunder. Vad jordbruket beträffar måste
bonde-förbundarna redan från början ålägga sig att icke motionera om
förhöjningar av jordbruksanslagen utöver statsverkspropositio-
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
