Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Hitlers gudom. Av Beroildered - Old good Baldwin. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ningar, om vilkas väldig-a omgestaltande kraft utvecklingen bär
dagligt vittnesbörd. Beroildered.
Under många år liar Stanley Baldwin, med uttryck
minnande om Disraelis, talat om sin längtan att ostörd av
politik få se träden lövas och avlövas ocli få dväljas bland grisarna
i sitt kära Woneestersliire. Hans många vedersakare ha än hetare
önskat att han förr måtte ha gjort allvar av sin längtan till landet
och lugnet. Baldwin har dock genom omständigheternas makt varit i
stånd att låta sin sorti anstå till ett ögonblick, då han står på höjden
av makt och popularitet. För honom, som i höstas flyttade
imperie-kronan över på den nyss krönte konungen, kunde ingen final vara
värdigare än kröningen och ordförandeskapet i den samtidigt
anordnade imperiekonferensen. Folkmassorna vid festligheterna gåvo med
rätta »Old good Stån» sin beskärda del av hyllningarna. Det mest
förvånande i premier skiftet är, att den till synes oförbrännelige
69-åringen Baldwin, folkkärare än någon nu levande engelsk politiker
ocli därför en enastående tillgång för det konservativa partiet,
lämnar plats för en 68-åring, Neville Chamberlain. Ombytet kan ej gärna
betyda mer än ett interregnum, och valet av den nye premiern är väl
främst att fatta som en hedersbevisning för den berömda dynastien
från Birmingham, vars äldre och mera berömda företrädare det aldrig
förunnades att nå den högsta politiska värdigheten och myndigheten.
Om Baldwins kvalitet som politiker har alltsedan han år 1922
plötsligt fick en plats i solen stått en oavbruten och intensiv diskussion.
Omdömena ha skiftat på ett enastående sätt. Oftast har man med en
viss överlägsenhet ryckt på axlarna, när hans namn kommit på tal.
I Sverige har ända tills på sistone utbildat sig ett slags
Churchill-kult, i det att Win,ston gjorts till det stora men oförstådda geniet i
engelsk politik; engelsmännen själva ha dock något mindre än vi här
hemma förstått att uppskatta dennes politiska talanger, ty de lia
distingerat mellan den lysande skriftställaren och den orolige
politiske spekulanten. I ett så förträffligt arbete som docenten Gunnar
Heekschers nyutkomna »Parlamentarism ocli demokrati i England»
kan icke heller utläsas någon större veneratiön för Baldwin; H.
yttrar där bl. a., att »det är betecknande att den nuvarande
premier-ministern (Baldwin) är synnerligen angelägen om att påvisa sitt
konservativa partis beroende av Disraelis konservatism, trots att han
själv är så olik Disraeli som någon människa kan vara det». I Ivor
Jennings’ i fjol utgivna standardarbete »Cabinet Government» göres
heller intet större nummer av Baldwin som statsman — författaren
lär dock tillhöra Labourpartiet. I fjol utgav Beckhofer Roberts,
signaturen »Ephesian», en levnadsskildring, »Stanley Baldwin, Man
or miracle?», ett roligt arbete i bästa Crusenstolpestil, vilket verkar
som beställt av Baldwins förnämsta antagonister, presslorderna; från
första till sista sidan vill författaren göra bokens hjälte till »a beloved
clown in the contemporary political pantomime» — utan tvivel ett
ganska dumdristigt omdöme om den man, som kort efter bokens ut-
382
Old good
Baldwin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
