Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Riksdagens nyckfulla voteringsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
positionsvoteringen segrade hr Johanssons reservation över hr
Nilssons med 66 röster mot 53; i slutvoteringen segrade utskottsförslaget
över hr Johanssons reservation med 76 röster mot 42. Arvodet
fastställdes sålunda av denna kammare till 17,000 kr. Grundad
anledning-finnes dock att anta, att kammarens majoritet med ali sannolikhet
varit böjd för att votera 19,000 kr. Flera framskjutna
socialdemokratiska talare hade i anslutning till reservationen förordat detta belopp;
regeringen hade förordat detsamma; sannolikt hade också hela
högern röstat för det, därest slutvalet stått mellan 17,000 och 19,000 kr.,
ty såväl hr Trygger som hr Hammarskjöld påyrkade visserligen
avslag men förklarade sig subsidiärt vilja rösta för det liögre arvodet.
Kammaren ställdes dock aldrig inför detta val, och sålunda blev
högern, som väl i denna fråga hade den enhetligaste uppfattningen,
aldrig i tillfälle att rösta för 19,000 kr., eftersom dess avslagsyrkande
utslog yrkandet om det högre arvodet. Talmannen borde i stället ha
ordnat voteringen så, att han först låtit kammaren avgöra
principfrågan om arvode eller icke (= bifall till eller avslag å hr Johanssons
reservation) och därefter, sedan denna fråga jakande besvarats, låtit
kammaren rösta mellan de två beloppen. Då kunde intet tvivel ha
uppstått om kammarens verkliga mening. (Möjligheten av att
riksdagen i en ev. gemensam votering i enlighet med andra kammarens
mening godtagit det lägre beloppet är för bedömandet av
voterings-sättets ändamålsenlighet utan betydelse.) Något hinder för
talmannen att förfara på här föreslaget rimligare sätt kan ej föreligga.
Det andra exemplet är hämtat från behandlingen av frågan om
moderskapspenningen. Utgångsläget är i korthet följande: Kungl.
Maj:t och utskottsmajoriteten liade föreslagit, att dylik skulle utgå
till de mödrar, för vilka den beskattningsbara inkomsten utgjorde
högst 3,000 kr.; högermännen hade som inkomstgräns föreslagit 1,000
kr. och bondeförbundet 2,000 kr.; i en tredje reservation, avgiven av
hrr Sigfrid Hansson m. fl. och stödd bl. a. av hrr Wohlin och
Österström, hade moderskapspenning föreslagits för samtliga
barnaföderskor. Gemensamt för de tre första förslagen i motsats till hr
Sigfrid Hanssons reservation var sålunda en viss behovsprövning.
Denna överensstämmelse var dock mera formell än reell. Alldenstund
utskottsförslaget innebar, att enligt beräkningar ungefär 92 % av
alla mödrar skulle komma i åtnjutande av penningen, något som
gjorde att uttrycket behovsprövning måste anses ganska oegentligt,
voro sannolikt många av dem, som påyrkade en strängare
behovsprövning, subsidiärt beredda att rösta för hr Sigfrid Hanssons
»premielinje» såsom rationellare än regeringens behovsprövningslinje.
Förordningen var emellertid så redigerad, att redan dess första paragraf
avgjorde, huruvida behovsprövning eller villkorslöst lämnande av
penningen skulle stadgas; först förordningens tredje paragraf i
utskotts-förslaget reglerade inkomstgränsen. De som efter ett avslag å yrkandet
om en strängare behovsprövning tilläventyrs velat rösta för
premie-linjen ställdes enligt föredragningssättet vid avgörandet av 1 § inför
valet att antingen vidhålla sitt yrkande, med risk att detta när 3 §
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
