Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jarring
hygglig dagsinkomst ocli läto vapnen vila. En stor del av de
senaste årens vägbyggen ha verkat avspännande, och man liar med
skäl kunnat tala om en pacificering av stammarna. Men
vägar-kunna icke byggas i oändlighet, och till slut står man inför
samma problem. Det sista kriget, det nu pågående, har återigen
ökat kravet på en direkt avväpning av stammarna som den mest
effektiva lösningen.
Under de senaste årens krigsrörelser i Nordvästra
gränsprovinsen ha engelsmännen använt den modernaste krigsmaterial.
Principen har varit att upproren skola slås ned med minsta möjliga
blodsutgjutelse, och bombardemang från luften ha tillgripits
endast i undantagsfall. Metoderna ha dock väckt anstöt bland
framför allt pacifistiska kretsar i England, som anse att man farit för
hårt fram. Men engelsmännen ha varit tvungna att tillgripa
hårda metoder för att göra ett snabbt slut på krigen. Klimatet är
mördande för trupperna, till och med för de indiska. Det värsta
problemet under krigen här uppe har varit vattenförsörjningen.
Gränsprovinsens berg äro torra och regnlösa, ocli vid en
temperatur av + 45° Celsius i skuggan är vattenförsörjningen för en armé
på 30,000 man ett problem av största vikt.
Det finns ett område i Nordvästra gränsprovinsen, som med skäl
kan kallas för no man’s land. Det är området, som ligger mellan
den s. k. Durand-linjen (kallad så efter Sir Mortimer Durand,
1894), den politiska gränsen till Afghanistan, och gränsen till det
område inom provinsen, som officiellt administreras av den
eng-elsk-indiska regeringen. Detta område kallas stamterritoriet, och
här härskar ingen annan än stammarna själva. Ingen kan
påräkna engelskt skydd här. Naturligtvis har stamterritoriet blivit
ett kärt tillhåll för de många oroselement, vars högsta önskan är
att bliva kvitt engelsmännen. Händelserna i Waziristan har satt
en diskussion i gång inom ansvariga kretsar i Indien, vad som
skall göras i Nordvästra gränsprovinsen. Alla tyckas vara
rörande eniga om att något måste göras. Inom engelska militära
kretsar i Indien tycks man vilja gå in för att den brittisk-indiska
kontrollen skall utsträckas ända upp till Durand-linjen. Man är
beredd att ta konsekvenserna: årslånga krig med stammarna. Det
kan inte bli frågan om en fredlig ockupation. Ett annat förslag,
som mera gillas av indiska politiska kretsar, är att helt enkelt
lämna området mellan Durand-linjen och de lagligt
administrerade områdena åt sitt öde och låta stammarna kriga med var-
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
