Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnelag och deras frihetskänsla. Varje stam har ett område för
sig, och inom detta rike härskar stamhövdingen enväldigt, helst
utan engelsk inblandning. En del av de stammar, som bo uppe
vid afghanska gränsen, ha aldrig förmåtts att erkänna vare sig
brittisk eller afghansk överhöghet. Någon utstakad politisk gräns
existerar icke för dessa gränsfolk. Om de befinna sig i strid med
engelsmännen, gå de kanske in på afghanskt område, där de
kunna känna sig säkra för de engelska vapnen. En annan gång
befinna de sig i strid med afghanerna och gå då över på indiskt
område. Erfarenheten har lärt dem, att de i så fall äro säkra.
Engelsmän och afghaner riskera icke en politisk konflikt för
deras skull. Den skulle kunna ha oanade konsekvenser.
För engelsmännen ha alltså gränsprovinsens folk varit till
stora bekymmer. Men provinsen måste vara i engelsmännens
händer. Det har historien lärt dem. Men hur skall man förfara
med folk och stammar, som icke göra annat än ställa till krig och
oroligheter? Engelsmännen vilja ha fred med dem, men de gå
aldrig med på fred. Trots detta hålla engelsmännen på med ett
pacificeringsarbete här uppe, som kan ha sitt intresse att taga
del av.
Vicekonungen över Indien, Lord Lytton, yttrade en gång i ett
tal — det var 1877 — följande: »Jag tror att Nordvästra
gränstrakterna äro utan motsvarighet i världen. I varje fall känner
jag ingen trakt på jorden, där en stor civiliserad makt efter 25
års fredlig ockupation, kunnat få så lite inflytande över dess
halvvilda befolkning och inte kunnat komma dem in på livet och
skaffa sig mera kännedom om dem än att landet är terra incognita
endast en dags ritt från närmaste garnison, och att där inte finns
säkerhet för en engelsmans liv en mil utanför dess gräns.» Detta
Lord Lyttons yttrande gäller ännu i dag, även om det något bör
modifieras. Engelsmännens »fredliga» ockupation har fortsatts,
men ännu i denna dag kan det icke garanteras för en engelsmans
liv i gränsbyarna upp till Afghanistan och många gånger icke
ens i Peshawars city, där det finns tusen möjligheter för att en
vit man skall kunna försvinna. Det har från engelsk sida
framkastats förslag om att stammarna skulle avväpnas. Det vore
naturligtvis det mest radikala, men åtgärden är säkerligen ytterst
svår att genomföra. För stammarnas män är geväret deras
oskiljaktige följeslagare, och ett försök till avväpning skulle säkerligen
medföra en strid till sista man. En annan metod — och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
