Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
ligt, att något bättre sinne kunde fördraga det andelösa tyska
munväder, som ideligen blåstes ut från Uppsala».
Enligt vad T. säger i en uppsats om tyska språket, gällde hans
aversion inte så mycket den tyska litteraturen som det tyska
språket. Han tillerkänner visserligen detta en hel del förtjänster, men
lian har också mycket att anmärka därpå. Särskilt satiriserar han
det tyska språkets långsamhet. »När jag slår en snok över ryggen,
så släpar han likväl oförtrutet stjärten efter sig. Huvudet kan
ligga på tröskeln, men kroppen är ute på gården och kryper.
Likaså ligger en tysk period med huvudet på första sidan, men
stjärten med sitt verbum får ej väntas förrän på den tredje eller
fjärde. De många parenteserna äro krumbukterna på ryggen. ...
Jag önskar, att Kristus ville tala tyska på domedag, ty då kunde vi
syndare hoppas att ännu få några års betänketid.» Tungt och
långsamt som språket är också det tyska folket. »Ingen Charis sitter
på deras läppar och ingen ljusgud trives i deras ord», säger T. föga
artigt i en hyllningsdikt till sin tyske översättare, konsistorierådet
Molinicke i Stralsund.
Mer än en gång var det ifrågasatt, att T. skulle uppsöka någon
tysk badort för sin hälsas vårdande. Men han värjde sig i det
längsta mot tanken härpå. Då Amalia von Helwig 1822 föreslog
honom en resa till Berlin, Dresden och Rhenländerna, avböjde han
av brist på tid och pengar. »Jag unnar dessutom tyskarna inte en
styver, och vackra trakter kan man få se i Sverige mera än
omkring Rhenströmmen», skrev han till Jakob Adlerbeth. Sak samma
var det, då det 1825 sattes i fråga, att han skulle åtfölja Geijer och
Malla Silfverstolpe till Tyskland. År 1833 blev emellertid den
länge planerade tyska resan verklighet. Läkaren hade ivrigt
tillrått en kur i Karlsbad; T. protesterade väl fortfarande men gav
äntligen med sig. Under resan skrev han brev, de flesta från
Karlsbad och riktade till hustrun. Det vore synd att säga, att
breven röja något gott resehumör. Några provbitar ur breven till
biskopinnan Tegnér må anföras: »Berlin ligger i en sandöken: jag
har ännu ej sett mycket av staden, dock tyckes den mig vara en
ganska väl byggd ■— sandgrop.» T. har på operan i Berlin sett
Den stumma från Portici. »Vackra dekorationer och präktig dans,
men obetydliga röster och fula ansikten överallt. I min levnad
hat-jag aldrig sett så jämnfula kvinnfolk som här i Berlin: stora
fötter, platta bröst, blekgula ansikten, slocknande eller sura ögon.
Alla barn måste här vara gjorda i mörkret.» En dag har T. varit
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
