Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Världsbefriarens kall, men världsförläggarens även
hörer mig till; av de två lämnar det sista jag sist.
Frihet ivrar jag för, det är handelsfrihet jag menar,
frihet för mig, det förstås, ej för de andra också.»
Englands statskonst är i T:s ögon ren krämarpolitik. Bakom
hycklad frihetskärlek döljer den hänsynslös egoism. England
representerar det gamla, förlegade, Frankrike åter det nya, bragden,
framtiden. Napoleons största samtida i England, Nelson och Pitt,
förmå icke avvinna T. något erkännande. »Två kometer, hotande
och grymma» kallar han dem. Nelson är »havets Tamerlan», ett
havstroll, som simmar kring på böljorna efter rov. Pitt är
orosstiftaren, som för sitt rykte och möjligen även för sitt lands
välfärd utan försköning »offrar allt — jämväl sin dygd». Han är den
hänsynslöse, för vilken »mänskors liv och deras sällhet vägde
mindre än hans gull». Det är för engelska pengar, som de
europeiska folken låta slakta sig, skriver Tegnér vid samma tid till sin
svärfar. Det engelska övervåldet mot Köpenhamn 1807 skärpte i
hög grad hans ovilja mot havets härskarinna. Han säger därom:
»En svartare, lömskare handling mot ett neutralt och fredligt folk
känner jag knappast i historien.» Då Geijer 1811 återvänt från
England, gratulerade Tegnér honom till att »ej ha blivit pressad
till matros av the free nation». Englands slutliga seger och
Napoleons fall gjorde »släktet till en krympling» — en följd av
»engelska sjukan». Om frånvaron av sympati för engelskt väsen
vittnar också i sin mån Tegnérs sarkastiska beskrivning av det
engelska språket i den berömda epigramsamlingen Språken:
»Språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryo hos dig;
en hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner.
Allt i ditt fädernesland med ångmaskiner bedrives.
Käraste, skaffa dig snart en för din tunga också.»
Det saknas dock: icke hos Tegnér tecken till en högre
uppskattning av engelska förhållanden. Detta gäller även språket. Den
engelska översättningen av Fritiofs saga, som gjorts av professor
H. F. Longfellow, vann T:s gillande; i ett brev till Longfellow
förklarar han sig anse, att engelskan av alla språk är det, som bäst
lämpar sig till översättningar från svenskan. »Engelsmannen
älskar nämligen, liksom vi, att koncentrera uttrycket, tanke eller
bild, inom den möjligast korta period och blixtrar med ett kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0344.html
