Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - Två herdabrev. Av Å. V. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser biskopen något ofrånkomligt, som icke får utträngas vare sig av
friare sammankomster, andaktsläsning eller radiomässor.
»Gudstjänsten kan aldrig ersättas. Den fria verksamhet, som drar bort från
och icke åter till kyrkan och menigheten, har förfelat sitt mål.» Men
predikan får inte bli ännu ett liturgiskt moment eller ett
reproducerande av dogmer — lika litet som självsvåldiga hugskott. »Biblisk
och aktuell» skall predikan vara, och »i gudstjänsten med dess
historiska karaktär, dess samling kring det som är fastslaget och av ålder
beprövat, bör den representera nuet och samtiden. Den är det, som
skall göra klart, att kristendomen icke är vördnadsvärda
urtidsformler, utan liv, som växer och förnyas.»
I herdabrevets sista avdelning ges en exemplifiering av detta, när
kristendomens kardinalpunkter, Kristi person, gärning och löfte,
upptagas till vägledande och värmande behandling, utmynnande i den
personliga bekännelsen till och utvecklingen av uppståndelsetron.
Dessa avsnitt äro synnerligen tacknämliga just i dessa dagar, då det
ropas på klart besked om vad kyrkan menar med sina dogmer, och
hur hon vill försvara sitt energiska fasthängande vid dem.
De båda aktstyckenas språkliga utformning är värd ett särskilt
omnämnande. I Linköpingsbrevet röjer sig genast mästaren i stilens
genomskinliga och förnäma enkelhet. Även Visbybiskopen är en
språkkonstnär av betydande mått. Hans styrka är de epigrammatiskt
tillspetsade satserna, som gärna etsa sig in i minnet. Det kan dock icke
bestridas, att brevskrivaren stundom faller offer för denna stilarts
speciella risk, en affekterad förkonstling i uttryckssätt och bilder, som
onödigt irriterar läsaren och i någon mån grumlar totalintrycket.
Naturligtvis kan man ställa sig en smula betänksam mot en del
ting, som sägs i dessa brev. Att oxfordrörelsen blott omnämnes i ett
alldeles betydelselöst sammanhang hos Ysander och i en ganska
ironisk passus hos Andræ förvånar säkert många. När den sistnämnde
menar, att uppdelningen i olika kyrkosamfund i vårt land är »en
förmån och ingenting annat» eller att »vår tid religiöst sett är
efterklang», skall kanske en och annan anmäla avvikande mening. Men
som helheter tagna och även i sina flesta detaljer skola säkerligen
dessa båda herdabrev mottagas med djup tacksamhet av både präster
och lekmän i och utanför de tillskrivna stiften. Ty de äro båda, vad
kyrkan av i dag just behöver: bibliska och aktuella.
Å. V. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
