Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - De oskyldiga och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
affär som vår kriminalhistoria känner. Naturligtvis meddelades dock
— ehuru ej alltid med samma talande stilsort — om och när samma
personer släppts såsom oskyldigt misstänkta eller såsom oåtkomliga
för fällande bevisning.
Bland dem, som på detta sätt prisgavs åt allmänheten, var en yngre
köpman, vilken stod i ett ej alltför nära släktskapsförhållande till
Thurneman. Han angavs t. o. m. ha varit den magiska cirkelns
verkliga ledare och själ. Han skulle bl. a. ha givit order om att en
viss flicka skulle bringas av daga. Ifrågavarande köpman satt
anhållen i flera dagar, och några starkare reservationer förekommo ej i de
uppgifter, som pressen lämnade om hans anhållande. Hans bekanta
kunde ej gärna bibringas annan uppfattning än att åtminstone
någon grund funnes för de otroliga uppgifterna. Sedermera
inskränktes hans roll i det trista skådespelet till att inkallas som
vittne vid rannsakningen, vid vilket tillfälle någon tidning f. ö. ej
kunde underlåta att anspela på de tidigare hemska beskyllningarna
mot honom och framställa hans vittnesmål som något slags sensation.
Köpmannen i fråga hade tagit student- och kansliexamen samt under
halvtannat år varit andre kurator för en av de största
studentnationerna i Uppsala. Genom att tidigt ha fått mottaga ett arv torde han
under hela studenttiden haft en vad man kallar ordnad ekonomi och
kunde sålunda knappast misstänkas för att ens för snöd vinnings
skull ha begått något brott, allra minst att ha organiserat ett
banditband för att åtkomma pengar. Under sin studenttid torde han icke
ha givit anledning till någon anmärkning för olämpligt uppförande,
och hans kuratel passerade utan att han låtit någon oegentlighet
eller förseelse komma sig till last. Hela hans uppträdande var
försynt, tillbakadraget, och till de starka viljorna eller ledartyperna
kunde han aldrig räknas. Varken det förtroende, som valet av honom
två gånger till kurator ådagalade, eller hans personliga
tillbakadragenhet kunde styrka polisen i misstankarna att här ha att göra med
ligans utpekade chef. Hans relationer till släkten i Sala syntes ej
heller ha varit sådana, att de kunde tjäna som indicier. Såväl det
ena som det andra borde tvärtom ha föranlett polisen att ställa sig
kritisk till sanningshalten av de utslungade beskyllningarna och
iaktta återhållsamhet i rapporten med pressen. Men trots detta
offentliggjordes hans namn. Och han var ej ensam i sitt öde.
Vi vilja icke misskänna den stora förtjänst, som polisen denna gång
och i synnerhet då landsfogden inlade vid uppklarandet av den
ruskiga härvan. Allmänheten kan icke brista i tacksamhet för den
rådighet vid brottslingarnas gripande och den energi vid utredningen, som
polismakten visade. Så utgrenad som denna mordaffär var kan
givetvis ingen heller förebrå polisen, att den — i motsats till vad fallet var
vid Kölforsmordet — fullföljde anvisade om än vilseledande spår eller
närmare undersökte värdet av även dubiösa beskyllningar. Polisens
frihet att förhöra personer liksom dessa personers skyldighet att utan
klagan ställa sig till förfogande kan ingen vilja beskära. Men från
denna frihet för polisen vid den förberedande utredningen och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
