Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - “Islams Beskyddare“ - De oskyldiga och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kända genom Knud Holmboes ryktbara bok: »Öknen brinner» (sv.
övers. Sthlm 1932, ny engelsk upplaga London 1936), och för övrigt kan
hänvisas till d:r Karl Hildebrands lidelsefria och objektiva
framställning i den stora till förra julen utkomna monografien »Afrika».
Här må blott erinras om de av Hildebrand återgivna uppgifterna om
att 1923 av en befolkning om 185,000 personer i Cyrenaica ej mindre
än 80,000 »deporterades» till öde kusträckor vid Syrteviken, där de ej
kunde livnära sig, och att enligt officiell italiensk statistik
husdjursbeståndet från 1926 till 1933 minskades från 980,000 till 140,000 djur,
alltså med sex sjundedelar, varigenom den infödda befolkningen
fullkomligt proletariserades.
Det svåraste missgreppet var kanske, att de stolta och inom hela
islam högt aktade senussierna utrotades eller fördrevos. De som
kunde komma undan med livet togo sin tillflykt till Egypten och
andra islamska länder i Främre Orienten och ha alltsedan dess
varit levande vittnen om italienarnas framfart; deras vittnesbörd skall
helt säkert icke kunna överröstas av de italienska radioutsändningar,
som glorifiera il duce som islams beskyddare. Helt visst kunna de
också hos sina stamförvanter i andra muselmanska länder räkna med
större tilltro än italienarna.
Hur vittgående verkningarna inom hela den islamska världen av
de italienska övergreppen i Libyen på sin tid voro, framgår bl. a.
därav, att 1931 en våg av indignation svepte fram över Holländska
Indien; de muselmanska tidningarna därstädes innehöllo
brandartiklar mot Italien, protestmöten anordnades och bojkott av italienska
varor planerades. Holländska regeringen måste påyrka moderation för
att icke riskera sitt goda förhållande till Italien, och italienska
regeringen nödgades mobilisera en del lokala muselmanska ämbetsmän i
kuststäderna — liksom också just nu — att avge lugnande
förklaringar samt försäkra trosbröderna i Fjärran Östern att ryktena om
de italienska missgärningarna voro överdrivna.
Italien har emellertid redan så länge varit det svarta fåret i
muhammedanernas ögon, att man har allt skäl att betvivla att vare sig
svassande proklamationer eller den synbarligen förestående radikala
omläggningen av Italiens islam-politik skall inom den närmaste
framtiden kunna nå åsyftad verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
